Spetsbergen är den största ön i ögruppen Svalbard i Arktis. Ön har tusentals fjälltoppar, den högsta är drygt 1.717 meter. Nu har forskarna undersökt flera av Spetsbergens fjälltoppar som är mellan 800 och 1.500 meter höga.

Med hjälp av fältstudier och nya dateringsmetoder kan forskarna nu visa att det nästan inte förekommit någon erosion av topparna under den senaste miljonen år. Studierna publiceras i det nya numret av tidskriften Nature Geoscience.

− De här fjälltopparna har inte eroderat under de senaste istiderna utan varje topp har varit täckt med en isrustning som beskyddat den, säger geovetaren Anne Hormes, projektledare för forskningsstudien, i ett pressmeddelande.

Hon och hennes forskarkollegor har tagit stenprover från flera av fjälltopparna och kunnat konstatera att bergstopparna inte exponerats för kosmisk strålning under långa perioder.

− Det har varit en otroligt fascinerande resa. Både att först vara ute på fältarbete under långa perioder i de mest spektakulära områdena i Svalbard och senare få så intressanta resultat på våra studier, säger forskaren Endre Før Gjermundsen.

Om topparna varit isfria hade forskarna hittat ansenliga halter av isotoper från beryllium och aluminium. Isotoperna bildas när kosmisk strålning når berget och strålningen slår loss protoner eller elektroner från till exempel syrstof och siliciumatomer.

Genom att krossa stenprover från bergstopparna, mäta halterna av isotoper och ta hänsyn till isotopernas radioaktivitet, har forskarna kunnat beräkna hur länge fjälltopparna varit exponerade för strålning och hur länge de varit täckta av is.

− Vi hittar inte isotoper i sådana koncentrationer som skulle varit fallet om fjälltopparna varit isfria. De flesta av proverna pekar på att topparna har varit täckta av is längre än de varit isfria och flera av topparna har så gott som konstant varit istäckta under en miljon år, säger Anne Hormes.