SR: Vi valde att inte berätta

Ska säga upp kommunist licensen vid nästa räkning… mena tv-licensen som är ”politiskt oberoende”

Ska även säga upp islam skatten… mena kyrkskatten

Blir ett par tusen per år

”Ingen är vän med en fattig” skulle möjligtvis vara 
”Ingen är vän med en arbetslös” men SR har sin agenda färgad av sina miljövänster journalister

Det är väl ganska icke-kontroversiellt att SR intervjuar en fd. programledare. Det är möjligt att hon har en dålig ekonomi. Många kulturarbetare, studenter och journalister har det. I synnerhet personer mellan 25-30 som står mellan universitet och jobb. Problemet ligger dock inte i det men att media ständigt gestaltar fattigdom utifrån deras perspektiv. Det är förvisso oundvikligt att inte göra det, men vad som är så skrämmande är att journalister (I synnerhet svenska) inte ens försöker gestalta människors vardag på ett sätt som någonstans korrelerar med verkligheten. I synnerhet är media rädda för vad fattiga människor tycker och tänker.Det är också ganska skrämmnade att ”Twitter-journalisterna” beskriver en ganska stor del av befolkningen som ”white trash”.  Det är här vi har bollen. En liten grupp journalister, som äter på samma restauranger, bor i samma stadsdel, har sina barn på samma dagis och jobbar på ett fåtal mediahus. Sverige har en unik mediasituation eftersom den är centraliserad till ett fem-tiotal företag som i princip äger ”all” medial kommunikation. Vi vet också att dessa företag har sina politiska intressen och det ligger på journalisterna att beskriva nyhetshändelserna utifrån dessa politiska intressen eller i alla fall inte utanför det socialt accepterade.Jan ”Janne” Olofsson är nog en av få journalister som har grävt litet djupare och talat med ”vanliga” människor på ett sätt som inte skulle accepteras hos Bonnier. De här ”fattiga” är väldigt ofta (om vi bortser från invandrare) personer som har förlorat mest på globaliseringen. Deras föräldrar kanske fick gå från fabriken eller lägre tjänstemanna-jobb och nu växt upp i social misär – vilket deras barn kommer ärva. Vad som är så intressant är att fattigdomen håller på att äta sig in i medelklassen. Vi pungar ut en mängd med akademiker som har svårt att hitta försörjning. Den medelklassen som finns kvar är i sin tur ganska hårt socialiserad i en konsumtionskultur vilket gör att de lånar allt mer pengar. Sverige har ändå tur att vår elit inte är som den grekiska, amerikanska eller franska. Vad som väntar oss runt hörnet är med all säkerhet en ekonomisk kris som kommer kväva socialförsäkringsystemen. Sveriges ekonomi har en stor mängd personer som arbetar i välfärdsstaten och som kommer se sin försörjning gå upp i rök om välfärdsstaten tvingas göra en stor bantning. Journalisterna är nog ganska rädda att fattigdomen växer sig in i medelklassen. I synnerhet eftersom symbolik – ”så som att givmild mot flyktingar” kan gå förlorad. Denna symbolik, eller snarare habitus är politiskt nödvändig för att eliterna skall hålla medelklassen och arbetarklassen i schack. Det är ”fult” att inte tycka som Jan Helin eller Peter Wolodarski.  I princip, när allt kommer omkring så är det, det vi ser. Ett ”klasskrig” om kultur och ett krig om symbolerna och vad som skall ingå i Habitus.

Vad som är unikt i Sverige är att när vi ser förändringar i ”habitus” och nya aktörer (tex. Sverigedemokraterna) tar plats i det offentliga rummet så vägrar eliterna (annat än svagt) presentera annat än samma diskursiva motbilder som de presenterade för femton-tjugo år sedan. I uttlandet (Frankrike, UK, USA, Tyskland osv.) försöker man med hjälp av populism behålla balansen. I Sverige däremot har eliterna bestämt sig att man omförhandlar det diskursiva. Samtidigt, och kanske mer än i andra länder, så har man socialisera sig själva i den här kulturen – och detta är precis det som tvingade Sovjet, Hitler-Tyskland och kommer tvinga Israel på knä. Det är när man helt är bunden till symbolik och patrullering av ”språk” – och där allt utanför ignoreras. Den här intervjun med den fd. programledaren är bara ett exempel på hur eliterna håller på att tappa greppet. Jag tror detta är mer signifikant för medierna än för politiken. Det är i medierna den egentliga makten ligger eftersom det är i media som producerar kultur på ett sätt politiska partier är oförmögna att göra. Jag tror att om vi får en situation, där delar av eliten är på väg att förlora sin makt, så kommer de böja sig för den. Det är så Sverige blev ”demokratiskt”. Den konservativa högern vill bevara Sverige som ett land som anpassades för dem och deras intresse och i rädsla av en socialistisk revolution fick vi Socialdemokraterna.  Så lär det bli i Sverige också – men samtidigt skall vi ju inte ropa varg. Det finns inget som tyder på ett paradigm skifte i svensk politik än att eliterna förlorat litet makt.

År 2000 utsågs Thomas Bodström till justitieminister i en
socialdemokratisk regering. Hans syster Cecilia Bodström, tvingades
sluta som nyhetschef på Dagens Nyheter. Två år senare, efter att
regeringen Persson blivit omvald och Thomas Bodström körde på som
justitieminister, blev Cecilia Bodström kanalchef för public
service-kanalen P1.

Både SVT och SR sätter stora delar av den politiska agendan och är
avgörande kanaler i valrörelserna. Självklart kan inte ledande personer
riskera att hamna i jävsituation.

På SVT är det alltså inte okej att jobba som reporter och ha en minister
som syskon. På SR går det bra att bli ansvarig utgivare och kanalchef. 

http://vandenbrink.dagensmedia.se/2010/10/05/ratt-att-karin-hubinette-gar-men-varfor-fick-cecilia-bodstrom-sitta-kvar/

SR = Stalinist-Radion.

”Vi väljer att inte berätta”  är väl en alldeles utmärkt slogan som SR kan använda sig av i fortsättningen. 

Hon kan ju gå in på socialen och berätta att hon har en bostadsrätt och försöka få pengar HAHAHA.
 

hahahahahahaha

ett fall för granskningsnämnden

Ärligt talat skräms jag mer av att SVT gång på gång på gång på gång bryter mot både Radio- och TV-lagen och mot sitt sändningstillstånd utan att det får några som helst konsekvenser. Det MINSTA man kan begära är att den ansvarige journalist eller redaktör som publicerat det vilseledande nyhetsinslaget avskedas och att det blir något slags rättsligt efterspel.

Tyvärr lever Sveriges journalister i någon slags självgod tillvaro där man anser sig stå över lagen och där man menar på att målet helgar medlen. Målet är en ”god värld”, därför får man göra såhär. Man menar sig ha rätt att sända påhittade nyheter i syfte att skapa en debatt. I efterhand kommer man att slå sig själva för bröstet och skryta om sin egen godhet. För nu har man ju fått igång en debatt, menar man, det var det som var syftet hela tiden.

Sparka ut SVT ur etern, hur svårt kan det vara? Upphandla om nya ”Public Service”-kanaler som följer de regler som är uppställda av regering och riksdag. Kan inte SVT klara av det är det väl bara att entlediga hela redaktionen och skapa ett nytt ”Public Service”-bolag. Sedan kan alla dessa kriminella journalistäckel snyfta bäst de vill, men ingen kommer att lyssna och ingen kommer bry sig.

Det är så pinsamt att man skäms. Trots att både hon och den klagande mannen ang försäkringskassan har blivit avslöjade så hade P4Helg Extra mannen och hans situation uppe på tapeten idag. Tyvärr hörde jag bara det i avannonseringen men det verkade vara samma  som tidigare. AB har snabbt som attan tagit bort Frida  från webben. Vad är det för fel på P3? Men efter vad jag hört verkar programmen där ha mycket övrigt att önska både när det gäller trovärdighet och kompetens från medarbetarna. Försvarar inte sociala myndigheterna, men misstänker att de fått och får ta oskäligt mycket stryk p g a alla dessa lögner/fria fantasier.