Det är Pierre Gave på analysbolaget GK Research som under rubriken Det nya Stockholmssyndromet varnar internationella investerare för exponering mot den svenska marknaden.
Vad gäller vår valuta har kronan tidigare setts som undervärderad. Men jämfört med för fem år sedan har den stärkts med 45% mot den amerikanska dollarn, från lägstanoteringen 9,30 kr/dollar till 6,40 kr/dollar idag. Många betraktar idag kronan som övervärderad. Detta kan enligt nyhetsbrevet snart komma att kyla ned börsen, som hittills i år har utvecklats mycket starkt.
Den politiskt mest styrbara aspekten av utvecklingen är Riksbankens reporänta, den ränta till vilken de privata bankerna får låna pengar av Riksbanken. Som vanligt under moderata regeringar saknar Riksbanken i praktiken all självständighet gentemot politiken, trots att detta varit lagstadgat sedan 1999. Riksbankschefen Stefan Yngves har på senare tid försökt övertala politikerna att ge riksbanken en viktigare roll i den makroekonomiska styrningen av svensk ekonomi. Politikerna svarade med att ge Finansinspektionen, en mer följsam myndighet, en utökad del av makten, vilket det amerikanska nyhetsbrevet noterar som en oroande faktor.
Fria Tider har ett flertal gånger belyst de svenska hushållens höga skuldsättningsgrad. Fastighetspriserna väcker oro samtidigt som finansminister Anders Borg med hjälp av låga reporäntor underblåser en bostadsbubbla som många tror kommer att brista inom kort.
Högljudd lobby
Riksbankens utlåning till bankerna har historiskt sett sedan 1994 skett till räntesatser på i genomsnitt 4,2%. Oberoende bedömare har länge oroat sig för att dagens nivå på låga 1% är en fara för Sveriges ekonomiska stabilitet. Bedömare inom bankväsen och industri, som i princip alltid har ett kortsiktigt intresse av låga räntor, har emellertid helt motsatt uppfattning. Enligt GK Research utsätts Riksbanken för en ständigt mer högljudd lobbying från näringslivets organisationer, som inte förstår varför Sverige måste ha så höga räntor som 1% när konjunkturen vacklar, inflationen är noll och när både USA och euro-området har ännu lägre räntor.
