Den femte november 2009 träffade den nuvarande gruppledaren för Vänsterpartiet, Hans Linde, en tjänsteman vid amerikanska ambassaden för att informera om partiets utrikespolitiska prioriteringar.
Samtalet rörde sig en del kring det röd-gröna samarbetet som då var ungefär ett år gammalt och Hans Linde berättade för sin amerikanske kontakt att utsikterna var goda att nå enighet i de flesta inrikespolitiska frågor. Emellertid var utrikespolitiken och invandringspolitiken två kvarvarande stötestenar. Vi läser följande redogörelse i wikileaksdokumentet 09STOCKHOLM691:
Vänsterpartiets huvudfrågor handlar om arbetsrätt och jämställdhet mellan könen, och i många årtionden har partiet haft framgång i dessa frågor genom att samarbeta med Sveriges största parti, Socialdemokraterna. Därför, sa Linde, kommer det inte att bli några svårigheter att nå samförstånd i de flesta inrikespolitiska frågor...
"Att bygga en gemensam plattform när det gäller utrikespolitik och invandring/integration kommer emellertid att bli en utmaning.
Vänsterpartiet tidigare Vänsterpartiet kommunisterna är fortfarande solidariska med arbetare i andra länder, men är nu oroliga för att en ökad liberalisering av Sveriges generösa invandringslagar hotar arbetares rättigheter och förmåner. Linde uppgav att Vänsterpartiet aldrig tidigare hade samarbetat med något annat parti i invandringspolitiken och att det var osannolikt att den röd-gröna koalitionen skulle lyckas nå enighet i frågan. Faktum är att Socialdemokraterna har mer gemensamt med Moderaterna än med Vänsterpartiet när det gäller invandringspolitiken, sa han.
Fria Tider har varit i kontakt med Hans Linde som bekräftar att han fört samtal med den amerikanske ambassadtjänstemannen, men förnekar att dennes tolkning av samtalet är korrekt.
"Det stämmer att jag förra mandatperioden hade ett möte med en företrädare för USA:s ambassad. Vi diskuterade framför allt utrikespolitik, men också asylpolitik och arbetskraftsinvandring", skriver Hans Linde i ett mejl till Fria Tider.
"Jag framförde självklart Vänsterpartiets uppfattningar på dessa områden, både när det gäller våra krav på en mer human flyktingpolitik men också vår kritik mot regeringens politik rörande arbetskraftsinvandring och ser att tjänstemannen jag träffade i grunden missförstått mig i dessa delar. Jag vill därför tydligt dementera att jag sagt det som står i dessa delar", skriver han vidare.
Saken är politiskt känslig. Hans Linde är gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen och var en av kandidaterna till partiledarposten vid Lars Ohlys avgång. Han har med andra ord en central maktställning i partiet
Om ambassadtjänstemannens tolkning av samtalet är korrekt så skulle det innebära att Vänsterpartiet har eller har haft en inofficiell linje i invandringspolitiken som man varit beredda att driva gentemot Socialdemokraterna i slutna rum men inte i offentligheten. Denna politik tycks dela en sverigedemokratisk problembeskrivning och, om vi får tro Linde, omöjliggjort en gemensam hållning inom den rödgröna koalitionen i frågan.
SD brukar när det handlar om invandringspolitiken angripa regeringen från vänster och hävda att dess politik syftar till att dumpa lönerna på den svenska arbetsmarknaden. Ett exempel på hur det har låtit är ett replikskifte i riksdagen från 1 juni förra året då Sverigedemokraternas Sven-Olof Sällström anklagar regeringen för att medvetet skapa massarbetslöshet genom en alltför stor invandring.
Det är högkonjunktur, och det finns en historisk chans att åter komma ned på låga siffror i fråga om arbetslöshet. Då för ni en överutbudspolitik när det gäller arbetskraft för att hålla ned löner och villkor för vanliga arbetare för att öka löneskillnaderna. Nej, vi ställer inte upp på det, sa Sällström.
Om Sverigedemokraternas syfte med denna vänsterretorik har varit att sätta press på oppositionen i riksdagen så har man än så länge haft mager framgång.
Dock tyder samtalet mellan Hans Linde och ambassadtjänstemannen på att det, åtminstone i delar, finns en åsiktsgemenskap mellan SD och Vänsterpartiet i synen på massinvandringen. Varför denna ännu inte visat sig på ett mer konkret sätt i riksdagen kan ha att göra med invandringspolitikens karaktär av tabu i den offentliga debatten.
I ännu en läckt rapport från den amerikanska ambassaden blir det tydligt att amerikanarna har en god förståelse för denna sida av svensk politik. I dokumentet som behandlar Sverigedemokraterna inför valet 2006, läser vi att:
När det gäller invandringspolitiken framstår det som att det finns en tyst överenskommelse att inget av de etablerade partierna ska försöka kapitalisera på folkligt missnöje med invandringen.
Frågan är dock hur länge oppositionen är villiga att upprätthålla denna tysta överenskommelse på bekostnad av dess egna profilfrågor och kärnväljare.
