– Att renarna så markant ökade användningen av områden där vindkraftverken inte syns, betyder enligt vår tolkning att det är vindkraftverken i sig som stör renarna, säger Anna Skarin, forskare vid SLU, i ett utskick.
Forskarna använde GPS-data från 50 renar i Malå sameby i Västerbotten, för att följa hur renarnas val av kalvningsplatser och betesområde påverkades av driften av två mindre vindkraftsparker med 8 respektive 10 verk.
De båda parkerna är belägna 4 km från varandra i renarnas kalvningsområde strax norr om Malå samhälle och renarna följdes under sex kalvningssäsonger (maj–juni), två före byggnation (2008–2009), två under byggnation (2010–2011) och två när vindkraftverken var i drift (2015–2016).
Resultaten från studien visade att renarna valde sina kalvningsplatser längre bort från vindkraftsparkerna under driften jämfört med före byggnation. Renarna valde också hemområden, och betesområden inom dessa hemområden, som var belägna längre bort från vindparkerna både under byggnation och under drift av parkerna i samma jämförelse.
En tydlig förändring var att renarna undvek områden där vindkraftverken var synliga, till fördel för områden där verken inte syntes när vindkraftsparken satts i drift. En kilometer från parkerna ökade användningen av de skymda områdena med 14 procent och fem kilometer ifrån ökade den med 79 procent. Driften av vindkraftverken hade en större negativ påverkan på renarnas val av hemområden och betesområden än uppbyggnadsarbetet hade.
– Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU.
