Adoptioner från utlandet minskar kraftigt

Ursäkta om jag låter vresig, men det där är anti – vit propaganda mot svenska män från svenska feminister. Vad jag vet så minskar dem i antal. Men asiatiskor är som regel väldigt söta och väldigt smarta.

Mvh

Jag har försökt läsa lite statistik om anhöriginvandringen just för att gräva lite i hur omfattande den så kallade fruimporten är och statistiken var rätt snårig tyckte jag.

(Nu gör man väl sig själv en otjänst genom att försöka nyansera bilden av thailändsk anhöriginvandring. Jag har själv ingen anhöriginvandring i mina sociala kretsar och känner inga thailändare.)

Visst syns många thailändskor och även thailändska män i Sverige numera, men jag gissar att media överdriver och förenklar här på samma sätt som när man tar faktumet att svenska medborgare utgör 20% av den årliga invandringen (vilket vanligtvis är den största gruppen) och formulerar om det som att ”större delen av invandringen” (uppfattas som >50%) är hemvändande svenskar (uppfattas som etniska svenskar, snarare än svenska medborgare), vilket ger en felaktig bild.

Men utan att kunna ange några vettiga data så vill jag ändå påpeka att all invandring från Thailand handlar inte om anhöriginvandring av thailändska kvinnor till etniskt svenska, manliga anknytningspersoner. Vi har också en ganska stor arbetskraftsinvandring från Thailand.

Man bör inte heller underskatta antalet thailändare som blir svenska medborgare för att sedan av olika skäl välja att bilda familj med en annan thailändsk medborgare, här i Sverige. Där alltså anknytningspersonen är svensk medborgare, men inte etniskt svensk, och kanske inte heller man utan kvinna.

Vid presentation av statistik, säg i ett brottsligt kort TT-meddelande, fuskas sådana distinktioner lätt bort med catch-all-begreppet ”svenskar”, vilket sedan lätt missförstås som primärt etniskt svenska män.

Tack för den informationen. 

Vi vet. Det var annolrunda förr.

Jag förstår hur du tänker men själv ser jag inga fel i att adoptera barn med särskilda behov. Om det är några som ska adopteras så är det väl de här barnen som inte har en chans att klara sig i livet på egen hand. Är en familj i Sverige villig att ta det stora ansvar som det innebär att ta hand om ett handikappat barn så betalar jag gärna en krona extra för att de ska få ett värdigt liv.

Kinas syn på homosexuella:

”Samkönade par erkänns inte i lag, vare sig det gäller äktenskap, partnerskap, adoption eller insemination. Diskriminering eller hatbrott på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är inte förbjudet.”
Den här var inte vidare PK… ”Sexuella kontakter mellan personer av samma kön är lagliga i Kina. Fram till 1997 var samkönade handlingar kriminaliserade som ”huliganism”. ” XD

Källa: http://www.rfsl.se/?p=3526

Men det har inte alltid varit så:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet#Kina
http://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet#Asien
http://en.wikipedia.org/wiki/Homosexuality#East_Asia

Angående bögars möjligheter att adoptera så ställs det en del krav från Kinas håll som jag tror sållar bort majoriteten av spekulanterna, bland annat:

•”Par som varit gifta minst 2 år när ansökan registreras i Kina. Om någon av de sökande varit gift tidigare ska det nuvarande äktenskapet ha varat minst 5 år. Max två tidigare äktenskap.”
Hur många bögar håller ihop så länge? Inte många skulle jag tro.

•”Sökande får inte ha någon allvarlig sjukdom som kräver livslång medicinering och/ eller som kan förkorta livslängden. Klargörande och positivt läkarintyg krävs om sökande medicinerar mot någon sjukdom.
•Sökande får inte ha någon infektionssjukdom eller HIV.”
Dessa två punkter söm jag slog ihop till en hör väl inte heller till ovanligheterna. 

•”Inga psykiska sjukdomar eller t ex ångest som krävt medicinering de senaste 2 åren.”
Nej det är inte homosexuliteten i sig jag syftar på utan det här:
”Under 1960-talet och tidigt 1970-tal, hävdade vissa att homosexuella var lika mentalt friska som heterosexuella. Ställd inför en ansenlig hög bevis från sent 1990-tal och framåt, (som visade att homo- och bisexuella åtminstone är två- till trefaldigt mer benägen att uppvisa affektiva störningar, ångestrubbningar och störningar pga. användning av olika droger jämfört med heterosexuella), har de homosexuella aktivisterna försökt skylla på stigmatisering, fördomar och förföljelse som orsak för den stegrade psykiatriska sjukligheten bland icke-heterosexuella. Preliminära överväganden antyder dock att den ökade sjukligheten bland icke-heterosexuella inte gärna låter sig förklaras i termer av stigmatisering, fördomar och förföljelse.”

Källa: http://www.homosexinfo.org/Psykiatri/Oversikt

Men är man ensamstående kvinna är det tydligen lugna gatan att få adoptera barn från Kina.

”Krav på sökande kvinnliga ensamstående

•Sökande ska vara kvinna mellan 30 och 50 år

•Krav på BMI och hälsa, samma som för par

•Krav på tillsvidareanställning och årsinkomst, samma som för par

•Den sökandes nettoförmögenhet ska motsvara minst 100.000 USD

•Sökande ska ha utbildning inom vård eller pedagogik, god barnerfarenhet samt ett starkt nätverk

•Sökande får ha max 2 barn sedan tidigare, det yngsta ska ha fyllt 6 år

•Inga anteckningar i polisregistret”

Mer om kraven som ställs för att få adoptera kan ni läsa i länken nedanför.

http://www.bvadopt.se/scripts/lander.asp?ids=12&title=Kina

 Vuxna svenskar har rätt att skaffa barn, men vem ser till barnens rätt? Och etter värre blir det nu när homopar och ensamstående också ska adoptera. Stackars barn.
38 000 barn aborteras varje år i Sverige, men de går i soporna.
Jag har liksom du Karl sett hur svårt de adopterade har fått med sina identitetskriser. De som adopterar verkar dessutom vara särskilt hispiga.

Oetiskt vet jag inte däremot verkar de flesta som adopterar utomeuropeiska barn ha en väldigt naiv syn på hur mycket en individ kan anpassa sig till en främmande identitet. Barn som rycks bort från sin egen kultur och sitt eget folk går miste om något väsentligt som inte kan återvinnas senare i livet.

En sann berättelse om en kvinna, som adopterade ett barn från Vietnam. Hon var 36 år, ensamstående, när hon äntligen fick ett positivt besked. Hon åkte ner med en väninna. Väl framme, när de skulle få träffa den utvalda pojken, bärs en liten i hennes famn. Han var totalt lealös, låg som en kolli i hennes armar.
Väninnan rådde henne att tacka nej, men hon vågade inte , så han fick följa med henne hem till Sverige.
Väl här fick han en sköld , som hjälpte honom att stå upprätt en kortare tid. Han hade alla sjukdomar, som en människa kan ha. Fel på tarmarna, ryggmärgsskada,med mera. Hon tvingades sluta arbeta för att ta hand om honom på heltid. 
Nu vet inte jag hur det är.

Min väninna arbetar på ett stort sjukhus . Hon berättade för mig, hur de flesta barn , som behandlas med allvarliga skador, är i majoritet invandrarbarn eller adopterade från utlandet.
Jag anser det skamligt att lämpa sjuka adoptivbarn hit!

Adoptioner av personer som är biologiskt annorlunda än vad vi är, bidrar naturligtvis, likt övrig invandring, till att minska homogeniteten, och därmed solidariteten, i samhället. De kan även, om det rör sig om tillräckligt många individer, hota vårt biologiska särart.

Rent ekonomiskt är ”adoptionsinvandring” säkert inte särskilt problematiskt, men det leder likväl till en heterogenare befolkning som blir än svårare att ena. Om man är en sådan som bryr sig om att bevara vårt biologiska arv och vår genetiska särart så är det inte heller så positivt.

Det finns också en klar överrisk för adopterade att drabbas av psykisk ohälsa. De växer upp i svenska familjer och får aldrig någon annan identitet än den svenska, men de kommer likväl alltid att vara annorlunda vilket för många kan vara svårt att hantera. För en del tar det uttryck som tämligen radikal ”svenskfientlighet”, exempel på det är Lena Sundström, Tobias Hübinette och kinapuffskillen-vad-han-nu-hette.

För andra tar identitetskrisen uttryck på andra sätt, självmord och självmordsförsök är t.ex. _betydligt_ vanligare bland adopterade. Googla adopterade+självmord så hittar ni diverse artiklar och undersökningar angående det.

Sedan kan man också diskutera huruvida adopterade är mer benägna att vara ”liberala/toleranta/inkluderande” – då av den enkla anledningen att det gynnar dem själva. Exempel på tankegång: ”Jag gillar inte att vara annorlunda och uttittad. Om nationen istället bestod av ett mångetniskt hav av människor skulle jag kunna smälta in mycket bättre”.

Om man inte känner att man är en del av någonting, då kommer man antagligen inte känna något behov av att bevara det.

 Varför skulle man inte kunna adoptera ett svenskt eller nordiskt barn? Barn från främmande ursprung brukar inte må så bra när det växer upp.