Gilla artikeln på Facebook
Få människor i det här landet törs offentliggöra sin åsikt vad gäller invandringspolitiken. Denna rädsla kallas ofta för ”politisk korrekthet”. Politiskt korrekta är alla som inte törs torgföra sina åsikter offentligt när dessa strider mot det som media etablerat som normen för vad som är acceptabelt inom ramen för det offentliga samtalet.
Jag anser att det är viktigt att poängtera att denna politiska korrekthet är ett stort problem, inte bara när politiker och journalister agerar emot sin egen övertygelse för att vara till lags. Problemet är minst lika stort när det handlar om vanliga människor som inte törs säga sin mening offentligt utan bara när de kan vara anonyma i nära vänners sällskap eller under pseudonym på nätet.
Många människor som sitter och kommenterar under pseudonym dagligen på hemsidor som Flashback, Fria Tider, Avpixlat, Sweden Confidential och Thoralf med flera, för att de inte törs annat, tycks inte inse att de gör det för att de själva är politiskt korrekta och, enligt mig, därför en del av problemet. Att människor tillåts sitta och ge utlopp för sin frustration under pseudonym och avatarer föreställande kriminella invandrare, Mona Sahlin, korsriddare eller Sverigeflaggor, leder det verkligen samhället i rätt riktning? För den enskilde kan det säkert vara skönt med lite anonym, internetbaserad, ångestdämpande självhjälp för att tillfälligt minska den invärtes frustration som samhällsutvecklingen gett upphov till men är det verkligen rätt väg att gå om vi vill få en samhällsförändring i rätt riktning eller är det rent av kontraproduktivt?
För mig är det en fråga som är absolut avgörande och viktigare än allt annat när det handlar om att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning och det är att etablera en norm där folk verkligen törs uttrycka sina ärliga åsikt när det handlar om invandringspolitik och angränsande ämnen. Vi måste försöka få människor att ställa sig upp och visa ryggrad och inte bara kröka rygg och vika ner blicken så fort de inte är säkra på att de är anonyma. Kan vi inte göra det blir det svårt att åstadkomma något alls. Det spelar ingen roll hur många besökare ovan nämnda hemsidor har, så länge folk inte törs säga sin ärliga mening.
Jag vill i det här sammanhanget utdela en riktigt stor eloge till Jan Helin för sitt beslut att endast tillåta icke-anonyma kommentarer via Facebook på Aftonbladets hemsida. Låt de som har ryggrad nog att stå för sina åsikter uttrycka dessa och låt de andra hålla tyst, det är enligt mig den enda vägen. Jag har med bristande framgång försökt få hemsidor likt de ovanstående att följa i Jan Helins fotspår, så jag får väl ge upp och låta saken bero.
Jag vill dock säga att jag får ont i själen av att hemsidor som borde sträva åt rakt motsatt håll, väljer att stärka de politiskt korrekta i sin politiskt korrekta övertygelse, när det finns ett så enkelt motmedel. Varje gång en politiskt korrekt i dessa anonyma internetforum ger utlopp för varför han väljer att fortsätta på den politiskt korrekta banan får han genast femtielva ”gillningar” av andra politiskt korrekta och den etablerade feghetskulturen stärks och frodas.
Henrik Agerhäll
PS. När det gäller politiskt korrekthet brukar man skilja på internaliserad och ytlig politiskt korrekthet. De som lider av den första formen är politiskt korrekta utan att själva begripa varför medan de senare är politiskt korrekta för att de inte törs annat. Du som läser det här och känner dig träffad lider antagligen av den senare formen.
