Våldsbejakande extremism och bränder i förorter är en fråga om social sammanhållning.
I kampen mot den nya moraliska paniken krävs insatser som främjar social sammanhållning och inkludering av marginaliserade ungdomar.
Framväxten av nyliberalismen och välfärdsstatens tillbakadragande, som har utmynnat i ökade globala orättvisor och sociala problem i världen i form av ökade etniska konflikter, krig, fattigdom och miljöförstöring i världen har tvingat många människor från icke- västerländska länder att migrera till Europa.
Den europeiska kommissionens årliga rapport om bekämpning av fattigdom och social utestängning visar att ungdomsarbetslösheten, fattigdomen, segregationen och den sociala utslagningen av boenden i västerländska länder har blivit betydligt mer utbredd. Denna typ av fattigdom och social utslagning är däremot inte lika fördelad på alla samhällsgrupper. Framväxten av en etnifierad underordning visar sig allt tydligare i Europa där rasism, exkludering och marginalisering har blivit förekommande förseelser som personer med invandrarbakgrund utsätts för.
Fattiga förorter i storstädernas utkanter har enligt forskare som Allan Pred, kommit att utmärkas som ”rasialiserade utrymmen”, som huvudsakligen befolkas av personer med invandrarbakgrund, som lever under marginaliserade förhållanden, utan tillgång till makt, inflytande och befinner sig lägst i samhällshierarkin. Marginaliserade förorter som Rinkeby, Tensta, Akalla, Hallunda och Skärholmen i Stockholm är inget undantag. Segregationen efter etnicitet och socioekonomiska förhållanden har kommit att bli utmärkande för marginaliserade områden, som isolerar och separerar socialt underprivilegierade och marginaliserade grupper från majoritetssamhället. Det är en strukturell diskriminering som vidmakthåller ojämlika maktrelationer mellan ”de andra” och majoritetssamhället och upprätthåller den etnifierade underordningen. Detta följs av systematiska utarmningar och avvecklingar av offentliga verksamheter i marginaliserade områden. Begreppet ”förort” har numera kommit att användas som en metafor för att beskriva en ofrivillig och tillskriven position i samhället och bli till en plats för ”dem andra”, de som inte hör till gemenskapen i samhället.
Internationell forskning visar att upplopp och bränder i fattiga förorter är konsekvenser av ökad marginalisering och strukturell diskriminering mot personer med invandrarbakgrund. Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet har i sina statliga utredningar länge varnat för konsekvenser av en ständigt ökad marginalisering och strukturell diskriminering mot ungdomar boende i marginaliserade områden och har således förutspått den strukturella diskrimineringens socioekonomiska, politiska och kulturella konsekvenser.
Våldet i utkanten av de europeiska städerna är en konsekvens av social utslagning, ökade socioekonomiska klyftor, hög arbetslöshet, instabilitet, försämrade arbetsvillkor och bristande representation av arbetarklassen. Denna strukturella diskriminering har bland ungdomar boende i marginaliserade områden gett upphov till känslor av frustration och hopplöshet, vilket har lett till upplevelser av att vara andra klassens medborgare och ”dem andra”.
Många ungdomar med invandrarbakgrund kan hamna i ett tomrum då det för dem saknas en accepterad gemenskap. Familjens värderingar visar sig vara allt mer dysfunktionella i den svenska kontexten samtidigt som det svenska samhället enligt ungdomarna kan verka fientligt och uteslutande. Ungdomar drivs således att söka kompensation av tillhörighet i ”gängkonstellationer”, eller vissa av de, i terroristgrupper vilket kompenserar den samhörighet som många ungdomar med invandrarbakgrund saknar. Våldsbejakande extremism såväl som upplopp och bränder i fattiga förorter måste således ses som en fråga om social sammanhållning och inkludering av marginaliserade ungdomar, istället för den nuvarande disintegrationspolitiken.
Den mediala skildringen av marginaliserade områden och rasistiska förklaringar av orsakerna bakom våldsbejakande extremism kan jämföras med ett symboliskt våld som upprätthåller majoritetssamhällets dominans över ”dem andra” genom sina antimuslimska influenser och stereotypa föreställningar. Det har försämrat levnadsförhållandena för många ungdomar med invandrarbakgrund i allmänhet, och de med muslimsk bakgrund i synnerhet, genom demonisering av marginaliserade områden och dess befolkning. Detta har medfört destruktiva följder i form av ökad marginalisering och exkludering.
RASHID MOHAMMED
Rashid Mohammed är gruppchef för försörjningsstöd vid socialförvaltningen i Södertälje kommun och gruppledare (V) i Spånga Tensta stadsdelsnämnd.
ZEAD BEHNAN
Zead Behnan studerar masterprogrammet i "socialt arbete" vid Mittuniversitetet i Östersund.
