Tro inte på politikerna: Inflödet kommer bara fortsätta

Kolumn: Jan Tullberg

Publicerad 23 februari 2017 kl 11.32

Kolumn. Den som lyssnar på politikernas retorik kan få ett intryck av att svensk invandringspolitik har förändrats radikalt. M sägs ha anslutit sig till SD:s politik och S ligger inte långt ifrån. Svenska politiker har insett att de ”varit naiva”, och har gått från ”EU:s generösaste migrationspolitik till EU:s miniminivå”. Men har politiken verkligen ändrats så att vi äntligen kan förvänta oss en låg eller måttlig invandring? Knappast, skriver Jan Tullberg.

Gilla artikeln på Facebook

Forskningsinstitutionen SOM undersöker kontinuerligt svenska folkets åsikter. ”Färre invandrare är en bra idé” har under decennier alltid fått fler instämmanden än instämmer ej. En enda gång, 2012, undersöktes den omvända problematiken ”Fler invandrare är en bra idé”. Trots att bara 18 procent instämde och nästan tre gånger fler var emot förblev Sveriges politik en skenande folkökning på tvärs emot folkviljan.

Under 1980-talet utfärdades 20.000 uppehållstillstånd per år, under 1990-talet 40.000 per år, under 00-talet fram till 2006 utfärdades 60.000 per år. Under Alliansens tid vid makten var det 100 000 per år. År 2016 kom 29 000 asylsökande, vilket var en minskning från rekordsiffran 163.000 för 2015. Men antalet utfärdade nya uppehållstillstånd under 2016, den viktigaste siffran som påverkar antalet invandrare i Sverige, blev rekordhögt: 150.000.

Ordet volym är nu inte längre totalförbjudet, men innehållet är högst opreciserad. Stefan Löfven har satt en övre gräns på 10.000 asylsökande i veckan som nåddes under hösten 2015. Att volymerna nyanlända har minskat i förhållande till den tidpunkten är dock inte den svenska politikens förtjänst, utan att EU för närvarande har fått Turkiet att sätta stopp. Just nu är det en relativ paus i asylansökandet.

Europeiska rådets ordförande Donald Tusk varnade i höstas de europeiska regeringarna vid ett möte i Bratislava – de har inte infört några reformer på egen hand, utan de riskerar att stå lika handfallna för en migrationsvåg 2017 som de var 2015. Den svenska regeringen är synnerligen träffad av denna kritik och när uppstramningsbesluten togs 2016 var regeringen medveten om deras symboliska karaktär; stickprovskontroller vid gränsen är inget reellt stoppbeslut. Minskningarna i inflödet berodde kanske inte heller på svenska beslut utan på vädret och Turkiet. Nu låter politikerna som om de håller i tömmarna och styr migrationens framfart.

Det blir inget stopp i invandringen därför att inga kraftfulla beslut har tagits och makthavarna har inte tänkt om. När det spontana inflödet mattats något ser invandringsextremisterna möjligheter till återställare och Sveriges Television ställer frågan: ”Har politiken lagts om för radikalt och nu blivit alltför restriktiv?”. Verklighetsuppfattningen i mediebubblan har inte blivit nyktrare.

Men det är inte bara medierna som lever kvar i invandringseuforin. Svenskt Näringsliv har samma förvirrade budskap. De anser också att Sverige ”behöver” en invandringsvolym i storleksordningen närmare 100.000 per år. De föreslår detta samtidigt som de noterar att den svenska arbetsmarknaden för lågutbildade är högst marginell och utbudet på denna sektor redan är långt över efterfrågan. Dessutom noterar organisationen att den stora utflyttningen av industrijobb till följd av globaliseringen nu följs av en våg av medelklassjobb som försvinner på grund av digitaliseringen. Det råder starkt tryck emot att arbetsmarknaden växer. Arbetsförmedlingen, som är oförmögen att hitta arbete åt alla arbetslösa, påstår också att Sverige behöver upp emot 100.000 nya invandrare per år.

Men Svenskt Näringslivs standardpolitik sedan decennier är att föreslå en ökad grupp potentiella löntagare som kan vara bra att ha i en avlägsen framtid. På kortare sikt hjälper de inte till med att producera något, men de håller nere löneökningarna och det är staten, inte näringslivet, som står för kostnaden för de arbetslösa. Namnet Svenskt Näringsliv är missledande, organisationen skulle kunna heta ”Företag med viss verksamhet i Sverige”. Det finns inget nationellt perspektiv, inget samhällsansvar.

Liksom de borgerliga partierna vill Svenskt Näringsliv skapa en låglönemarknad. Med en halverad lönekostnad hoppas organisationen på många fler jobb. Den tidigare filosofin var att när det skapas fler högproduktiva jobb så rationaliseras många lågproduktiva jobb bort. De som blir kvar i lågproduktiva jobb kan dock också få en ökande standard då ett ekonomiskt högvatten lyfter alla båtar. Men i Sverige ska vi nu inte fortsätta så, utan eftersträva fler lågproduktiva jobb med låga löner. Förespråkarna för detta systemskifte påstår att ”utan invandring stannar Sverige”, men det är endast massinvandringen som behöver ett Sverige med fler låglönejobb.

Det svenska etablissemanget diskuterar nu som om den centrala frågan är om vi ska ha invandrare utan jobb eller invandrare med låglönejobb. Svenska folket tycker att våra samhällsproblem är så stora att vi inte behöver importera fler problem, men massimporten fortsätter. Migrationsverket räknar med stora befolkningsförändringar under femårsperioden 2017-2021. Den senaste prognosen på ansökningar är 213.000 för asyl, 341.000 för anhöriga och till detta kommer arbetskraftsinvandring vilket ger 700.000 ansökningar totalt, det vill säga 140.000 per år. Till detta till kommer att invandrarna genererar ett födelseöverskott på 25.000 per år. Den våldsamma folkökningen fortsätter.

Dessvärre är det realistiskt med en skenande befolkningstillväxt om inte politiken läggs om. Men politikerna tycker att de justeringar de gjort har varit storartade, närmast heroiska. De har ändrat sin retorik och de har påtagit sig skuld (nåja naivitet). Nu vill de pusta ut och inte göra något mer. Jo, de vill förbättra integrationen, men det har de sagt sig jobba med i decennier så det är ingen nyhet.

Asylrätten anses fortfarande helig och oföränderlig. Alla sökanden ska först släppas in i Sverige fast vi saknar förmåga att skicka hem dem som får avslag. Det finns ingen gräns för antalet skandaler kring importen av ensamkommande flyktingbarn för att denna onödiga och ickehumanitära människohandel ska upphöra. Regeringen påstår sig ha infört mer restriktiva regler för anhöriginvandringen i två steg, i november 2015 och juli 2016, men av denna politiska åtstramning syns intet i Migrationsverkets prognoser. Vi väljare bör också vara skeptiska och misstänka rökridåer och oförmåga. Den obehövliga arbetskraftsinvandringen som S och V var emot när den infördes av Alliansen 2008 blir kvar. LO:s trevare om en omprövning av denna dåliga reform avvisas. Miljöpartiet har det redan jobbigt och stämningen inom regeringen prioriteras.

Att Sverige i detta läge saknar en riktig opposition som tar tag i de problem som regeringen söker sopa under mattan är beklagansvärt. Under migranttsunamin när Europa invaderades tändes en förhoppning. Nu äntligen borde väl de sovande politikerna vakna till, se sig omkring och upptäcka problemen. Men det hände inte. Politikerna hade ingenting sett, ingenting hört och säger ingenting om problem, bara om ”utmaningar”. Nu säger man att man hört ”väljarnas oro” men det betyder inte att man gör något, bara att man ”lyssnar in” vilket betyder att man nickar empatiskt till det man hör, men sedan fortsätter att handla som om man ingenting förstått av det man eventuellt haft tålamod att lyssna på.

Poletten har inte ramlat ner och startat en process. Svenska politiker noterar att Europas stater inte är intresserade av att bli en del av Sveriges och Tyskland invandringspolitik. Dock fortsätter politikerna mala på med förhoppningen att en EU-lösning ska rädda ett handlingsförlamat Sverige. De svenska reglerna uppges nu ligga på EU-minimum. Men i denna fråga som så många andra har det svenska etablissemanget sin egen tolkning av vad internationella avtal innebär.

Verkligheten är inte bara en fråga om regler, utan om tillämpning av regler. Politikernas oförmåga att fatta beslut om nya nödvändiga regler påverkar myndigheternas förmåga att genomdriva de regler som finns. Misskötsel och oförmåga sprider sig liksom korruption uppifrån och ner i organisationer. Inom en rad områden går det svenska samhället mot samhällskollaps.

JAN TULLBERG

Jan Tullberg är författare och docent i företagsekonomi. Han är upphovsman till boken Låsningen: En analys av svensk invandringspolitik som kom ut 2014. Fler texter av Tullberg finns att läsa på hans hemsida.


Få våra viktigaste nyheter

Gör som tiotusentals andra svenskar och följ Fria Tider på Facebook!

Nyheter från förstasidan


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.