Gilla artikeln på Facebook
När svenska journalister skriver om romer sker detta som regel utifrån en av två tänkbara infallsvinklar. Antingen gör man snyftreportage av klassiskt snitt där romer utmålas som oskyldiga offer för rasistiska svenskar som trakasserar och diskriminerar. Eller så blir det något i den exotiserande genren som framhäver romernas färgstarka och fascinerande kultur, gärna i kontrast till den ”tråkiga” svenska.
När det pratades romer i Sveriges Radio igår var det snyftreportage som gällde. ”Svenska bensinstationer diskriminerar romer”, löd rubriken. Ekot har gjort en undersökning som visar att ungefär en tredjedel av 65 tillfrågade bensinstationer vägrade hyra ut bilar till romer, trots att bilar fanns tillgängliga.
En sund skepsis är alltid på sin plats när det gäller uppgifter från Sveriges Radio, som ju har profilerat sig genom att ljuga konsekvent i politiskt kontroversiella frågor. För någon månad sedan berättade man rövarhistorier om hur svenskar i Forserum tvingade somalier att hälla mjölk över sig för att de skulle ”bli vita”, något som snart avslöjades som lögn. Och i somras hittade man helt fräckt på att två sverigedemokrater gjort sig skyldiga till hot under Pridefestivalen.
När det gäller den nu aktuella undersökningen av biluthyrning till romer, finns det dock ingen anledning att ifrågasätta resultatet. Det är ingen nyhet att många svenska näringsidkare drar sig för att göra affärer med romer. Men varför är det så? Det svar vi serveras i Ekots reportage är det gamla vanliga. ”Det handlar om en djupt rotad främlingsfientlighet”, påstår man.
Om man får tro Ekot finns det alltså inga rationella skäl till att mackägarna beter sig som de gör. De hatar helt enkelt romer så mycket att de är beredda att gå miste om hyresintäkter, riskera åtal för olaga diskriminering och att drabbas av dryga skadeståndskrav bara för att få nöjet att neka romer att hyra bil. Det är förstås ingen sannolik förklaring, utan bara en politiskt korrekt lögn.
Karl-Olov Arnstberg är professor i etnologi och förmodligen den svenske forskare som vet mest om romer. Han har, precis som Sveriges Radio, noterat en utbredd ovilja att bereda romer tillträde till inrättningar som bensinstationer, restauranger, campingplatser och butiker. Men hans förklaring till fenomenet skiljer sig dramatiskt från massmedias grovt tillyxade schablonbild av svenska rasister som trakasserar oskyldiga romer för skojs skull. Enligt Arnstberg är anledningen till att många näringsidkare inte vill ha med romer att göra inte rasism, utan helt enkelt att romer missköter sig så ofta att det kostar mer än det smakar att ha dem som kunder.
Arnstbergs studie Svenskar och zigenare fullständigt svämmar över av exempel på hur romer gör livet surt för svenskar som är godtrogna nog att göra affärer med dem. En krögare i Skåne berättar om hur det har slutat i katastrof varje gång hon släppt in romer i sin restaurang: de har ätit av andra gästers mat, väsnats, ägnat sig åt tiggeri, ätit med fingrarna, torkat av sig på dukar och gardiner, stulit husgeråd, svinat ned toaletterna och försökt smita från notan. Fastighetsägare som hyr ut till zigenare drabbas av problem i form av att lägenheter vanvårdas, hyresbetalningar uteblir och att andra hyresgäster störs, bestjäls och ofredas. En bilhandlare på Gotland blir lurad på två miljoner kronor och gör konkurs efter att ha sålt bilar på kredit till romer. Liknande incidenter staplas på varandra, sida upp och sida ned.
Mediamyten om romer som utsatta offer för svensk rasism sågas jäms med fotknölarna i professor Arnstbergs väl dokumenterade studie. Ett genomgående mönster är i själva verket att svenskar beter sig orimligt godtroget och eftergivet när de har med romer att göra, eftersom de är angelägna om att inte ge efter för vad de har fått höra bara är ”rasistiska fördomar”. Den nyss nämnde gotländske bilhandlaren är ett av flera exempel på det. Anledningen till att han sålde ett stort antal bilar på kredit till en romsk skojare var att han ”trott på det han läst i tidningarna om förtrycket av zigenare” och inte ville ”bära sig åt som en rasist”. Svenskar som inte genomskådar massmedias skönmålning av romer blir lätta måltavlor för brottslighet. Mönstret känns igen från fall där unga svenska kvinnor som fått lära sig att ”gilla olika” utsätts för övergrepp av afrikaner och araber – folkgrupper vars groteska överrepresentation i våldtäktsstatistiken konsekvent mörkas eller bortförklaras.
Faktum är att den rasism som förekommer mellan svenskar och romer, framförallt riktar sig mot svenskarna. Människor utanför den egna folkgruppen kallar romerna ”gajé”. Gajé betraktas som orena, mindre värda dumskallar som det är fritt fram för romer att lura och utnyttja. ”Att vara smart, att kunna lura gajé är ett tecken på att man är en zigenare värd respekt”, skriver Arnstberg.
Arnstberg gör också upp med föreställningen att romer hålls utanför samhället av fördomsfulla svenskar och illvilliga myndigheter. Romernas så ofta omtalade ”utanförskap” är i de flesta fall självvalt. Att gå i skolan för att sedan skaffa sig fast anställning är ingenting som värderas högt i den romska kulturen, där man tvärtom betraktar traditionellt lönearbete som någonting skamligt. Det typiska mönstret bland romer är att istället försörja sig genom att lyfta socialbidrag, ägna sig åt brottslighet och bedriva småskalig, huvudsakligen svart, affärsverksamhet.
Föga förvånande hör man aldrig talas om Arnstbergs forskning i debatten om romer. Istället målar man upp en snedvriden, närmast karikatyrartad, bild av rasistiska svenskar som plågar en utsatt romsk minoritet. Det sker på bekostnad av svenska näringsidkare som idag ofta hamnar i en obehaglig rävsax när de konfronteras med romer. I många fall ställs de inför valet att antingen finna sig i att bli lurade och bestulna, eller, om de vägrar att ha med romer att göra, utsättas för repressalier i form av rättsliga åtgärder eller att hängas ut som rasister i massmedia.
Det som behövs är inte fler förljugna snyftreportage av det slag som Ekot sände igår, utan en seriös debatt med utgångspunkt i verifierbara fakta istället för politiskt korrekta myter.
FRIA TIDER
