I SD är brottslighet faktiskt en merit

Undertecknad har fått lite mejl där läsare klagar på att vi överhuvudtaget har skrivit om Helsingborgs Dagblads avslöjande om Michael Rosenberg, SD-toppen som under 1990-talet försörjde sig på att begå brott och som har dömts till fängelse för stölder och annat.

Det är väl fint, menar någon, att en tidigare kriminell kan ordna upp sitt liv och att SD-ledningen – human som den är – kan förbarma sig om vederbörande och erbjuda honom en tung post i partiets absoluta topp, nämligen ordförandeposten för dess tunga valberedning?

Problemet är emellertid inte att Rosenberg är ordförande trots sin brottslighet, utan att han är ordförande tack vare sin brottslighet. Att Jimmie Åkesson omger sig med tidigare brottsdömda, bidragsfuskare och andra uppenbara halvfigurer som tilldelas ledande positioner i Sverigedemokraterna skrev denna ledarsida om redan förra våren. Det rör sig om en rad släktingar, flickvänner och andra kompisar till partiledningen, varav flera är dömda för våldsbrott och andra brott. Det är frågan om personer vars enda kvalifikationer består i att de är obrottsligt lojala mot partitoppen, och framförallt – genom sina tillkortakommanden i övrigt – aldrig kan utgöra något hot mot ledningens maktinnehav.

På senare år har man infört en särskild "vandelsförsäkran" inom Sverigedemokraterna, där den som vill göra karriär inom partiet tvingas berätta om man har varit "straffad, tvångsintagen för behandling mot missbruk eller psykiatrisk vård" samt om man har "skulder hos kronofogden" eller "betalningsanmärkningar”. Formellt används blanketten för att sålla bort olämpliga kandidater, eller "idioter", "bonnläppar och rasister" på numera välbekant partijargong. Men det går inte att bortse från att blanketten även skulle kunna fylla en annan funktion – nämligen att ge partiledningen kännedom om vilka personer som riskfritt kan tillåtas göra karriär inom partiet. Vi såg förra året hur SD-ledningen vände sig till media för att sprida den här typen av uppgifter om Patrik Ehn när man ville få bort honom från partiets valberedning inför riksdagsvalet 2014. Poster tillsätts och avsätts inom SD på ett sätt som har mer gemensamt med KGB än med ett demokratiskt parti.

Och en sak till. Ni som klagar på hur media behandlar Rosenberg och så ivrigt påpekar att alla hans brott inträffade på 1990-talet. Har ni verkligen valt rätt parti? SD är ju det tuffaste partiet mot brottslingar och om partiet fick igenom alla de förslag som har cirkulerat inom den egna rörelsen på senare år (avskaffad straffrabatt vid mängdbrott, svensk "three strikes and you're out"-lagstiftning, avskaffad 2/3-frigivning för återfallsbrytare mm) så hade Michael Rosenberg sannolikt suttit i fängelse än idag.

Uppdatering: Artikeln är rättad. Rosenberg är ordförande för SD:s valberedning, ej verkställande utskott, som artikeln ursprungligen hävdade.