Midsommarlögn från TT om "dödsstraff för barn" i Iran

Av Widar Nord den 20 juni 2014 kl 22.38

Hur bör man egentligen behandla ett land som näpsar upp sig mot Mellanösterns enda demokrati? Vad gäller Iran tycks svenska medier ha bestämt sig: Ljug – även om det avslöjas.

Vi minns alla den pinsamma historien om Sakineh, 42, som enligt svenska medier skulle stenas av iranska myndigheter eftersom hon hade varit otrogen. "Den iranska tvåbarnsmamman är dömd till döden för otrohet", rapporterade exempelvis Expressen. Men vad den Bonnierägda tidningen inte talade om var att kvinnan, förutom otrohet, också var dömd för medhjälp till mord på sin make. Det var detta hon skulle avrättas för och inget annat. En avrättning som för övrigt ställdes in eftersom den 42-åriga kvinnan benådades.

När TT på midsommarafton passar på att släppa en nyhet med rubriken Iransk "barnhängning" fördöms så finns det således goda skäl att granska den Bonnierägda nyhetsbyråns uppgifter lite extra. TT hänvisar till uppgifter från George Soros prestigeprojekt Human Rights Watch och skriver:

"En iransk ung kvinna väntas bli hängd för att ha mördat sin tidigare make – i ett mål som väckt uppståndelse och omvärldens fördömande. [...] Enligt iransk lagstiftning kan flickor så unga som nio år dömas till döden om de bedöms förstå konsekvenserna av brottet, den lägsta åldern för pojkar är 15".

I själva verket är avrättningar av människor under 18 år förbjudna i Iran sedan 2012, då den islamiska republiken ratificerade barnkonventionen och liberaliserade sin lagstiftning om dödsstraff. "Iran har genomfört förändringar i sin brottsbalk. Man har avskaffat stening som avrättningsmetod och förbjudit dödsstraff för förbrytare under 18 år", rapporterade exempelvis Financial Times för två år sedan.

För att förstå hur TT ändå lyckas få ihop sin nyhet om "barnhängning" får vi titta på Wikipedias artikel om dödsstraff i Iran:

"För icke-myndiga och för unga vuxna (över 18 år) med låg mental utveckling tillämpas inte dödsstraff, utan den misstänkte överförs istället till en specialdomstol för ungdomar. Iran använder den islamiska månkalendern för att fastställa tiden för straffrättsligt ansvar, vilken är kortare än den [västerländska] solkalendern. Som ett resultat av detta straffas några 18-åringar trots att de fortfarande är 17-åringar enligt solkalendern."

Närmare bestämt är ett iranskt år 354 dagar. Det är en skillnad på elva dagar jämfört med vår solkalender och innebär att iranierna tar sig rätten att döma "barn" till döden när de är så unga som 17 år och sju månader. När amerikanska organisationer (såsom Human Rights Watch) och pro-amerikanska organisationer (såsom TT) nu gemensamt kritiserar Iran så har man alltså hängt upp sig på en skillnad på fem månader jämfört med den humana amerikanska lagstiftningen som alltid har haft en 18-årsgräns för dödsstraff. Eller?

Sedan det amerikanska dödsstraffet återinfördes 1976 har USA avrättat 1.373 personer dömda för mord, dråp eller vållande till annans död. Av dessa var 23 personer under 18 år när brottet begicks. Den senaste avrättningen av en underårig förbrytare ägde rum 2003, då mördaren Scott Hain avrättades med en giftinjektion. När brottet begicks var Hain 17 år enligt såväl sol- som månkalendern.

Visserligen avskaffade USA:s högsta domstol dödsstraffet för minderåriga 2005 – sex och ett halvt år före Iran – men till skillnad från den islamiska republiken har man inget verkningsfullt förbud mot att avrätta personer med låg mognadsnivå eller psykiska funktionshinder. Så sent som 2010 avrättade Barack Obamas regering en förståndshandikappad kvinna med 72 i IQ, vilket fick Iran att protestera när händelsen förtegs såväl av internationell media som av Human Rights Watch och liknande organisationer.


Ledarbloggens twitterfavoriter

Ledarbloggen twittrar

Välkommen

Här bloggar Sveriges rakaste höger om aktuella frågor ur ett frihetligt konservativt perspektiv. Ledarna är signerade, antingen med namn eller pseudonym, medan tidningens officiella linje framgår av våra huvudledare. Bloggens op-eds ska ge utrymme för externa perspektiv och ibland läsvärd kritik.

Ledarbloggens webbsvep