Manuskriptet, kallat Codex Regius, är ansett som det som bäst speglar verkets ursprung och ses som en av de viktigaste, och av mycket få, källorna till nordisk förkristen religion. Eddan var, som den skrevs, i första hand tänkt som en lärobok för skalder och är en beskrivning av diktarspråk och versmått.
– Myterna finns framförallt där för att förklara det bildspråk som finns i den fornnordiska dikten. Sannolikt avsåg Snorre att det skulle vara en lärobok i diktkonst, säger Lasse Mårtensson, forskare vid Högskolan i Gävle, i ett pressmeddelande.
Våra äldsta handskrifter på svenska innehåller landskapslagarna. Här fanns inget intresse för den förkristna religionen på samma sätt som på Island.
– Vi har runstenarna, men de är i regel kristna och det finns väldigt få sådana med tydligt förkristna uttryck.
Religionshistoriker, historiker och teologer och även filologer och språkvetare har ett stort intresse av Snorres Edda, eftersom den säger något om synen på förkristen religion, så de tänkbara brukarna är väldigt många.
– En religionshistoriker, intresserad av någon gud, till exempel Oden eller Tor, kommer att kunna söka på dem och identifiera alla exempel på det i texten, säger Lasse Mårtensson.
– Förr i tiden, så fort man skulle undersöka en handskrift, fick man åka till det bibliotek eller ställe som hade handskriften i fråga och sätta sig i en läsesal, ibland med vita handskar på.
Det här manuskriptet brukar man räkna från tidigt 1300-tal och Snorre Sturlasson dog 1241. Det är nästan 100 år efter verkets födelse så det har ju hänt en del med det.
– Det är så med medeltida texter att de i princip aldrig finns bevarade i författaroriginal, utan de är avskrifter. Översättningarna och de vanliga utgåvorna är ofta lite tillrättalagda, man har lagt till och ändrat lite i läsbarhetens syfte.
Namnet Edda finns bara bevarat i ett enda manuskript och det är Uppsala-Eddan. I början på manuskriptet står det: "Den här boken heter Eddan och den har Snorre Sturlasson komponerat".
– Hade vi inte haft detta manuskript så hade vi inte vetat att det var Snorre Sturlasson som låg bakom, det står ingen annanstans, säger Lasse Mårtensson.
Utöver Snorres Edda finns också Den poetiska Eddan. Den poetiska Eddan är en samling dikter, dels mytologiska dikter om de hedniska gudarna Oden och Tor och berättelser kring dem, de kallas ofta för gudadikter.
Sedan finns en del med en samling dikter som ofta kallas för hjältedikter. Huvudsakligen dikter som handlar om Sigurd Fafnesbane, berättelser kring honom och hans efterföljare. Samma berättelse finns också i Tyskland men där heter han Siegfried. Wagner gjorde också en opera av den.
