När förslaget om fri vård och tandvård för illegala invandrare först infördes i Örebro förra året hade man inte löst problemet med att identifiera vilka som verkligen var illegala invandrare och vilka som hade uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap. I praktiken innebar den nya ordningen därför att alla med ett icke-svenskt utseende kunde se fram emot gratis eller nästan gratis vård och tandvård i Örebro, medan de etniska svenskarna fick betala fullpris.
När samma reform nu införs i hela landet hade man ju kunnat tro att regeringen skulle täppa till det här kryphålet. Så blir dock inte fallet. I propositionen (s. 52) berör man helt kort identifieringsfrågan på följande vis:
"Skyldigheten för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård åt personer som vistas i landet utan tillstånd kan innebära vissa svårigheter eftersom dessa personer inte har en identitet som kan fastställas genom personnummer eller identitetshandlingar. Problem kan t.ex. uppstå när vården ska föra patientjournal, vid förskrivning av läkemedel eller när apoteken expedierar läkemedel."
Hörde ni? Patientsäkerhet alltså. Att regeringen ens skulle antyda att omsorgen om skattebetalarnas pengar vore ett skäl att identifiera vem som är här illegalt och vem som inte är det anses tydligen för politiskt inkorrekt numera och är därför uteslutet.
Att skattepengar går till fel person är däremot inget problem, så länge denne inte är svensk. Regeringen planerar visserligen att ta fram någon typ av kodsystem för att se till att en identitetslös person som fått subventionerade mediciner utskrivna också är samma person som därefter hämtar ut medicinen på apoteken, men någon kontroll av uppehållstillstånd eller identitet blir aldrig aktuell.
Inte med ett ord berör regeringen den mest uppenbara frågan i hela lagförslaget: Om det verkligen är rimligt att Sverige numera kommer att garantera i praktiken gratis vård och tandvård till alla utom vita.