Det är inte ofta som polisen i Sverige lämnar ut tydliga signalement på förövare. Gärningsmännen blir ofta anonyma, och detta motiveras med att signalement skulle förstöra rättsprocessen och påverka vittnen.
I samband med flera uppmärksammade våldtäkter i Malmö i slutet av förra året sade polisen till Fria Tider att "uppgifter som finns ute i media kan bli helt värdelösa i en rättsprocess".
Men sådant resonemang är struntprat, anser en poliskälla till författarinnan Katerina Janouch.
"Vilket nonsens. Ett par månader efter de fyra gruppvåldtäkterna i Malmö är det oroväckande tyst från polisen. Finns det verkligen vittnen som kan låta sig påverkas efter så lång tid? Kanske fler vittnen skulle ge sig tillkänna om det fanns ett detaljerat signalement och fantombild?", skriver han på katerinamagasin.se och undrar om det inte är polisens plikt att lämna ut signalement så kvinnor vet vilka de ska se upp för.
Enligt poliskällan, som har lång bakgrund på rikskrim och polisens nationella operativa avdelning (NOA), gör polisen i Danmark tvärtom och lämnar alltid ut ett detaljerat signalement. Samtidigt är vittnen i Danmark betydligt fler och uppklarningsprocenten högre än i Sverige.
Poliskällan frågar sig vidare vad det egentligen är för skillnad på att lämna ut ett detaljerat signalement och fantombild på en misstänkt terrorist för att få tag på vittnen (efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm förra året publicerades snabbt en bild på den misstänkte från övervakningskameror i tunnelbanan, vår anm), men samtidigt vägra lämna ut motsvarande signalement på gärningsmän vid en gruppvåldtäkt med motiveringen att vittnen kan påverkas.
"Resonemanget från polisens sida haltar inte så lite. Det verkar ju vara lite som att Kalle Anka klantar till det i Ankeborg", skriver poliskällan och påpekar att det är ett "polisiärt självmål" att inte lämna ut signalement efter gruppvåldtäkter.
Janouch poliskälla anser att polismyndigheten har blivit så politiskt korrekt att den hellre väljer att ducka och låta brotten falla i glömska, än att hamna på kant med landets politiska makthavare.