Orientens demoner

Essä.

Gilla artikeln på Facebook

 
(Del 1 av 3)

Det fanns en tid då de arabiska muslimerna var de enda människor i världen som höll det lärda arvet från den europeiska antiken levande; det fanns en tid då arabisk arkitektur var den främsta även Europa hade att uppvisa; det fanns en tid då islam, såsom de styrandes religion på den iberiska halvön, medgav att såväl den judiska som den kristna religionen och deras kulter tolererades inom ramen för det officiellt muslimska samhället – det hävdvunna spanska ordet för denna medeltida samexistens av olika religioner och deras utövare är convivencia.

Ingenting av detta ska förnekas; det är rentav sannolikt att södra Spanien, från och med 700-talets mitt och ett antal sekel framöver, var både den angenämaste, socialt mest stabila och kulturellt stimulerande miljö i vilken en spirituellt begåvad europé den gången hade kunnat vistas. I det medeltida Andalusien samsades teologiskt präglad judisk rättsfilosofi med arabisk naturvetenskap och kristen uppenbarelsetro. Denna andligen fruktbara tid i Andalusiens historia – flankerad av förebildliga intellektuella gestalter som Averrhoes och Avicenna – kan sägas ha nått sin kulmen med den i Cordoba födde företrädaren för medeltida judisk rättspraxis (såsom den framställs i Talmud och den muntliga Torah) Moses Maimonides. Moskén i Cordoba är ett av epokens förnämsta arkitektoniska minnesmärken, och få byggnadsverk i världen kan mäta sig med den strukturella elegansen och geometriska harmonin i palatskomplexet Alhambra i Granada, där den sena moriska civilisationens raffinerade arkitektur firade en av sina största triumfer.

Denna världsliga tillika västliga storhetstid, upprätthållen av en lång rad iberiska emirer och kalifer (deras mödrar var vanligen iberiska konkubin-slavinnor), är emellertid sedan länge historia. Det moderna islam, repatrierat till Nordafrika, Eurasien och det “Lyckliga Arabien”, är fullständigt renons på vetenskap och befinner sig även i andra kulturella hänseenden på häpnads­väckande låg nivå. Det rör sig om en djupt degenererad form av gudsdyrkan där själva grundordet, islam, som betyder “underkastelse” (under Guds vilja), för var dag blir alltmer liktydigt med kulturell förödelse och intellektuell kastration. Denna relikt från den obskyraste av medeltider förväntas vi moderna västerlänningar likväl inte bara respektera som ett uttryck för personlig religiös övertygelse, utan även tolerera som normerande rättsuppfattning i det nya europeiska samhälle som fortlöpande tar form i den arabiska massinvandringens spår.

Alltmedan tongivande västerländska ateister och vetenskapsteoretiker förser sin på förhand införstådda publik med ett antal rationellt fattbara och enkla argument för varför Gud inte ens kan tänkas existera, och vårt profana medieutbud synbarligen rullar på som om ingenting hänt, formerar sig mitt ibland oss en hänsynslös och utifrån kommande opposition mot allt det som Västerlandet kommit att uppfatta och omhulda som sina mest omistliga värden: individens frihet, demokratin, värdepluralismen, relativismen, agnosticismen samt, sist men inte minst: rätten att tvivla på allt och – Allah!

Där tvivlet ofta ses som en värdefull intellektuell tillgång bland sekulariserade västerlänningar,

Plusinnehåll Du behöver vara prenumerant på Fria Tider Plus för att ta del av hela denna artikel. Redan kund? Logga in direkt. Annars kan du skapa ett konto via erbjudandet nedan.

Köp Fria Tider Plus: 1 krona per dag

Nya Sverigebilden

Den politiska korrektheten har sprängt alla gränser, enligt danska profilen. "Krävs fackmän inom psykiatrin" för att beskriva det politiska tillståndet i Sverige.0 Plus

Nyheter från förstasidan

Regeringen: Inga hälsokontroller vid flygplatser

Oron i världen ökar. Men Löfvenregeringen ser risken för smittspridning i Sverige som "mycket låg".0 


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.