– En sådan här anläggning har aldrig tidigare påträffats, det är den första i sitt slag, men fyndmaterialet visar övertygande att det rör sig om en varvsplats, säger Sven Isaksson, professor i laborativ arkeologi vid Stockholms universitet, i ett utskick.
Han har lett undersökningarna tillsammans med Sven Kalmring, docent vid Stockholms universitet och expert på hamnar och urbaniseringen under vikingatiden vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie i Schleswig.
Anläggningen som påträffats har bestått av en stensatt sänka i den dåtida strandzonen med en båtslip av trä i botten. Fynden på platsen består av stora mängder av både oanvända och begagnade båtnitar, brynen av skiffer och verktyg för träarbete.
– Fynden av föremål från området är talande. Det visar med stor tydlighet att det är här man har servat sina skepp, säger Sven Isaksson.
Flera av lämningarna har observerats tidigare, men det är genom de senaste fynden som det blivit möjligt att ta ett samlat grepp.
– Genom systematisk inventering, kartering och drönarundersökning kan vi nu visa att det på Birka, förutom stadsmiljön, också finns ett mycket rikt maritimt kulturlandskap med lämningar efter allt från bryggor till båtlänningar och varvsplatser, säger Sven Isaksson.
Stadsvallen runt Birka fungerade inte bara som ett försvarsverk, utan även som en juridisk, ekonomisk och social gräns. Tidigare undersökningar av hamnanläggningar i Birka har därför mestadels gjorts innanför stadsvallen, i det område som kallas Svarta jordens hamnområde, samt nedanför den så kallade Garnisonen.
Den nyupptäckta varvsplatsen ligger vid en vik som kallas Kugghamn och ligger, tillsammans med en mängd andra maritima lämningar, utanför Birkas stadsvall, längs Björkös norra udde.
– Genom att undersöka olika maritima element i förbindelse med en möjlig husplatå i Kugghamn försöker vi nu få ett helhetsgrepp på en mycket spännande och tidigare arkeologiskt helt outforskad miljö, säger Sven Kalmring.
För att säkra källmaterial som kan nyansera kunskapen om Birkas maritima kulturlandskap fortsätter de arkeologiska undersökningarna. Bland annat undersöks lämningarna efter en angöringsplats – en båtlänning – lokaliserad utanför stadsvallen. En annan fråga arkeologerna söker svaret på är vem som fick angöra var.
– Fick vem som helst landa var som helst, eller spelade det någon roll om det var innanför eller utanför stadsvallen? Här finns mycket att fundera på. Men för oss slutar inte undersökningen med fältarbetet, vi fortsätter på labbet. Genom att använda laborativa analystekniker får vi fram mer information ur det fragmentariska källmaterialet än vad som annars är möjligt, säger Sven Isaksson.
