Mauricio Rojas, riksdagsledamot för Liberalerna, beskrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet tidigare i år visionen om "en mångfaldsbejakande liberal nationalism".
En sådan nationalism kan enligt honom bli "ett verkningsfullt redskap i kampen mot etnonationalismens potentiella hot mot det fria och öppna samhällets fundament".
Invandrare ska enligt Rojas recept "funktionellt anpassas" för att kunna fungera socialt i samhället, men detta utan att de ska behöva släppa sin egen kulturella bakgrund.
På Mauricio Rojas sida i den interna debatten står bland andra Robert Hannah, vice ordförande i riksdagens kulturutskott.
Jan Jönsson, oppositionsborgarråd i Stockholm, är en av de L-politiker som istället är kritiska till idén om "liberal nationalism".
– Nationalismen handlar om att framhäva det egna folkets överlägsenhet gentemot andra folk och det är därför nationalismen, överallt där den har stuckit upp sitt fula tryne, har lett till krig och konflikter och de största världskrigen vi haft i mänsklighetens historia, säger han till Aftonbladet.
Liberalism och (etnisk) nationalism har historiskt sett, efter franska revolutionen, betraktats som två sidor av samma mynt i en process som ledde till bildandet av dagens europeiska nationalstater. Dagens liberaler har dock en helt annan syn på saken.
Partiledaren Johan Pehrson, som också är integrations- och arbetsmarknadsminister, är tydlig med att han inte vill att L ska beteckna sig som ett nationalistiskt parti.
– Nej. Vi älskar Sverige. Vi älskar nationen Sverige som bygger på öppenhet, tolerans, respekt för mänskliga rättigheter men där också mångfalden är central, säger Pehrson till Aftonbladet.
