Mer står på spel än Pippi och Bert

Publicerad 18 oktober 2017 kl 10.39

Kolumn. När vänstern vill radera ut negerbollar, Bert eller Tintin ur vårt kulturarv behöver man inte vara särskilt förtjust i bakverk eller barnprogram för att reagera. För kuvar vi oss i frågor som dessa tillåter vi att vänstern tar bort delar av vår historia. Och då ska de stoppas, skriver Liv Ek.

Gilla artikeln på Facebook

Jag bryr mig egentligen inte om Bert eller Tintin. Inte heller är det viktigt för mig att vi ska fortsätta fira skolavslutningar i kyrkan. Jag kollar nämligen inte på barnprogram längre, har heller aldrig läst Tintin och dessutom går jag varken i skolan eller är troende kristen. Att dessa skulle försvinna eller förändras är därför inget jag blir särskilt upprörd över.

Jag har dock förstått att det inte handlar om dessa specifika fall i sin ensamhet, det handlar om något större och djupare. När Tintin eller Pippi censureras sker det inte i ett vakuum. Det är inte isolerade händelser – det är beslut som har tagits i en kontext av vår samtid. Det vill säga: i ett samhälle där man bryr sig mer om någon råkar bli kränkt än om yttrandefrihet och konstnärlig frihet.

De som förbjuder och censurerar försöker sudda bort delar av vårt kulturarv, vilket kommer att leda till att det blir oåtkomlig för oss och för framtida generationer.

Vårt kulturarv är således under attack av en självhatande och rädd maktelit. En attack de rättfärdigar genom att hänvisa antingen till den påstådda skulden i vår påstått koloniala historia eller i vår "heteronormativa patriarkala struktur".
Argumenten som vänstern lägger fram för censur av olika slag kan vid en första anblick verka rimliga och goda. De slänger sig ofta med en begreppsapparat som anspelar på godhet där ord som tolerans, jämlikhet och "allas lika värde" förekommer allt för ofta. Men egentligen handlar det endast om att vinna makt och få tolkningsföreträde så att de kan skriva den historia som passar in i deras marxistiska övertygelse.

Förr var Tintin, Bert och Pippi populärkultur och idag borde det vara en del av vår kulturhistoria och en central del av vår svenska kulturella själ. Istället har vänstern fått oss att tro att dessa verk är onda, rasistiska och hemska, något vi måste censurera bort.

Frågan om censur handlar därför om vem som ska få sätta agendan i vårt samhälle, vem som bestämmer vad och vilken historia som får berättas och visas. I förlängningen handlar det om vem som kommer att få skapa vår framtid.

Vänstern försöker inte bara reglera vår historieskrivning – deras ständiga tolkningsföreträde vad gäller språkbruk är också det ett farligt maktmedel. I och med svenskans förlust av ordet negerboll märkte vänstern att de ganska enkelt kunde börja förändra vårt språkbruk och i förlängningen hur vi beskriver och ser på vår verklighet.

På samma sätt har vänstern försökt diktera hur vi ser på illegala tredje världen-invandrare genom att använda det påhittade ordet "papperslös", allt för att dölja det faktum att invandraren faktiskt är här illegalt.

Vi har tillåtit vänstern att sätta agendan då de tillåts diktera vilka ord som ska vara förbjudna eller inte.

Bert, Tintin, Pippi, negerbollen och skolavslutningar i kyrkan är därför viktiga strider. Kuvar vi oss i frågor som dessa tillåter vi att vänstern tar bort delar av vår svenska historia. Vi tillåter också dem att bestämma normen i samhället och de kan då utan problem äga sanningsanspråket.

Därför är Bert vår strid och negerbollen vår sötsak.

LIV EK

Liv Ek, 25, skriver krönikor i Fria Tider. Hon är bosatt i Stockholm.


Ekonominyheter


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.