Steingart efterfrågar den förmåga till medkänsla som präglade tidigare tyska ledare som Willy Brandt, det vill säga den viktiga egenskapen att kunna se saker och ting genom andras ögon.
"Vi bör sluta anklaga 143 miljoner ryssar för att de har en annan syn på världen än John McCain", skriver han.
Är det verkligen så att Ryssland försöker expandera västerut, eller reagerar Ryssland bara på USA:s och Natos försök att expandera österut? Kanske ligger sanningen någonstans mitt emellan? I vilket fall som helst är Tyskland föga förtjänt av att okritiskt gå i USA:s ledband, slår Gabor Steingart fast och drar paralleller till USA:s invasion av Irak.
"Om västvärlden hade dömt den dåvarande amerikanska regeringen, som marscherade in i Irak utan någon resolution i FN och utan bevis på existensen av 'massförstörelsevapen', med samma måttstockar som man dömt Putin så skulle George W. Bush direkt ha förbjudits att resa in i EU. Warren Buffetts utländska investeringar skulle omedelbart frysas, exporten av fordon av märken som GM, Ford och Chrysler förbjudas."
Landstigningen i Normandie var USA:s sista stora militäroperation som faktiskt lyckades. Krigen i Korea, Vietnam, Irak och Afghanistan slutade alla med nederlag, påminner Steingar. Han ser förflyttningen av Nato-trupper mot Polens gränser samt idén att ge vapen till Ukraina som en fortsättning av USA:s typiska ineffektiva diplomati, som är baserad på militära principer.
I själva verket kan Tysklands nära band till USA skada det tyska folket, hävdar han.
"Ingen tvingar oss att krypa efter deras order. Att följa detta ledarskap – även om det görs beräknande och något motvilligt som i fallet med Merkel – skyddar inte det tyska folket, utan kan tvärtom innebära att vi utsätter oss för fara. Detta faktum kvarstår även om det inte var amerikanerna utan ryssarna som var ansvariga för den ursprungliga krisen i Krim och i östra Ukraina".
Tyskland har inte råd att betrakta Ryssland genom USA:s ögon, fortsätter Gabor Steingart.
"Som granne till Ryssland, som en del av den europeiska gemenskapen och som energimportör och exportör av det ena och det andra har vi tyskar ett klart mer vitalt intresse av stabilitet och kommunikation", påpekar han.
