Offensiven inleddes under sommaren 2009 efter att den amerikanske presidenten Barack Obama, några månader innan han mottog Nobels fredspris, beordrat en upptrappning av kriget i Afghanistan.
Som mest hade USA mer än 100.000 soldater i landet under åren 2010-2011, vilket var långt många fler än under George W. Bushs regeringsår. De flesta av de stridande marinsoldatsförbanden förlades till Helmandsprovinsen som internt fick smeknamnet "Marinistan" på grund av dess många amerikanska marinsoldater.
Helmandsprovinsen har varit av stort intresse för USA sedan 1960-talet då Usaid satte upp Hava (Helmand and Arghandab Valley Authority) – en myndighet som löd under den dåvarande afghanska regeringen och som ansvarar för utvecklandet av landsbygden och jordbruket i provinsen.
I provinsen, i södra delen av landet gränsandes till Pakistan, återfinns nämligen Afghanistans mest bördiga marker. Detta är något som gjort att regionen även varit av stort intresse för talibanerna eftersom marken kunnat användas för lukrativa opiumodlingar.
På senare år har dock krigströttheten i USA nått hela vägen upp till den amerikanska krigsmaktens ledning.
– Vi kan inte stanna i Afghanistan för alltid, sade den amerikanske generalen James Amos redan 2011.
Fortfarande finns dock 21.000 amerikanska soldater kvar i Afghanistan, men USA:s roll som krigförande part är tänkt att löpa ut vid årsskiftet. Därefter ska Nato axla rollen av att träna och vara rådgivare åt de afghanska trupper som tar över.
I Helmandsprovinsen har den amerikanska krigsmakten mött några av sina tuffaste strider i landet under de senaste åren. Som exempel dödades dussintals amerikanska soldater under hårda strider vid ett talibanfäste längs Helmandfloden 2010.
