Efter andra världskriget åtalades Edward Malinowski, en polsk borgmästare, för att ha samarbetat med tyskarna för att hitta gömda judar. Det fanns inga bevis, förutom ostyrkta anklagelser från en ensam judisk kvinna.
Malinowski frikändes på alla punkter men i en nyligen utgiven bok utpekades han ändå som skyldig av en polsk och en judisk-kanadensisk akademiker. Kvinnan hade nämligen överlevt Förintelsen och börjat hålla föredrag om sina upplevelser. Och akademikerna hade utgått från vad hon sagt under dessa föredrag och själva slagit fast att det var sant.
En polsk domstol dömde nyligen landets Centrum för förintelsestudier, som gav ut akademikernas bok, att rätta anklagelserna i boken och att publicera en ursäkt till Malinowski på sin webbplats. Ingen av akademikerna drabbades dock av några ekonomiska krav eller andra sanktioner.
Sverige är ändå kritiskt till att en domstol ifrågasätter rätten att anklaga "individer" för delaktighet i Förintelsen, i alla fall så länge anklagelsen förs fram av etablerade forskare.
"Yttrandefrihet är grundpelare i varje demokratiskt samhälle. Även en fri forskning är helt central i en demokrati. Det gäller i synnerhet för forskning om Förintelsen, om hur och varför Förintelsen kunde äga rum och om individers, samhällens och staters roll i Förintelsen", skriver regeringen på sin hemsida.
Att forska om Förintelsen är dock bara lagligt i Sverige om forskaren utgår från att judar talar sanning om Förintelsen. Så sent som 1998 dömde landet en kvinnlig forskare för åsiktsbrott efter att hon under en studie vid Umeå universitet låtit en nynazist argumentera för att många av de överlevande judarna istället hade pratat ihop sig och överdrivit sina vittnesmål.
"Beskyllningen att Förintelsen bygger på en konspiration som sionismen/judendomen ligger bakom, anser hovrätten vara ett klart uttryck för missaktning av den judiska folkgruppen”, skrev Hovrätten för Övre Norrland och dömde Umeåforskaren till villkorlig dom för medhjälp till hets mot folkgrupp.
Domen kritiserades på sin tid även av liberaler, som varnade för att den kunde bidra till tvivel på den officiella historieskrivningen om Förintelsen.
"Människor kommer att fråga vad det är för fel på en sanning som anses behöva lagens skydd; de kommer att tvivla på den officiella, fastslagna, enda tillåtna versionen", skrev exempelvis journalisten Svante Nycander i en text då.
