Ett av de uppmärksammade fallen är eritreanen Tomas Ghebrehiwet, 46. Efter upprepade våldtäktsdomar och ett beslut om livstids utvisning är han fortfarande kvar i Sverige – 20 år efter den första våldtäktsdomen.
Nu är han återigen åtalad för våldtäkt, vilket har uppmärksammats av Expressens Fredrik Sjöshult. Det är den femte våldtäkten i raden han åtalas för i Sverige.
Utvisningen har inte gått att genomföra med hänvisning till förhållandena i Eritrea. Samtidigt har hindren för att skicka hem honom också hindrat myndigheterna från att hålla honom kvar i förvar efter avtjänade fängelsestraff.
Den 1 oktober gav EU:s ministerråd slutligt klartecken till en ny återvändandeförordning. Den ger medlemsländerna utökade möjligheter att frihetsberöva utlänningar som bedöms utgöra en säkerhetsrisk, enligt rådets besked.
För den gruppen ska förvaret kunna förlängas utöver den vanliga maxgränsen på 24 månader. Någon yttersta tidsgräns anges inte för dessa förlängningar. Däremot måste en domstol pröva beslutet minst var tredje månad och ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Ghebrehiwets brottshistoria visar vad de hittillsvarande begränsningarna har inneburit.
År 2006 våldtog han samma kvinna vid två tillfällen. Straffet blev tre års fängelse och livstids utvisning. När han frigavs hösten 2008 placerades han i förvar, men släpptes senare eftersom utvisningen inte gick att verkställa.
Därefter fortsatte brottsligheten. År 2014 våldtog han en kvinna som befann sig i en särskilt utsatt situation. Han dömdes till ytterligare två år och åtta månaders fängelse.
När han frigavs 2016 blev det inget nytt förvar. Det saknades utsikter att genomföra utvisningen inom överskådlig tid, skriver Sjöshult i sin tidigare granskning.
Enligt polisuppgifter som Expressen redovisar fanns vid årsskiftet 1.346 öppna ärenden om brottsutvisning. I 908 fall avtjänade personen fortfarande fängelsestraff. Övriga 438 hade lämnat fängelset utan att utvisningen hade verkställts. En del kan dock ha lämnat Sverige utan polisens vetskap.
De nya reglerna innebär inte att alla dessa personer automatiskt ska låsas in. Det krävs en individuell prövning, och förbudet mot att utvisa människor till exempelvis tortyr kvarstår.
Förändringen får heller inte fullt genomslag omedelbart. Enligt förordningens övergångsregler ska bestämmelserna om säkerhetsrisker och förvar börja tillämpas först tolv månader efter ikraftträdandet.





