– De galaxhopar som vi undersökt är så massiva att de böjer ljuset som passerar deras centrum, precis som Einstein förutsa 1915. Och det skapar i sin tur ett slags förstoringsglaseffekt: galaxerna i bakgrunden blir förstorade på bild, säger Adélaïde Claeyssens vid institutionen för astronomi, Stockholms universitet.
Förstoringsglaseffekten och James Webbteleskopets upplösning har gjort det möjligt att studera sambandet mellan hur klumpar, mycket kompakta strukturer av stjärnhopar, bildas och utvecklas och hur galaxer bildas och växer några miljoner år efter Big Bang. Och det på ett sätt som inte gått att göra tidigare.
– Bilderna från James Webbteleskopet visar att vi kan hitta de här mycket små klumpstrukturerna inuti väldigt avlägsna galaxer och att vi kan se klumparna i många av galaxerna. Det förändrar hela forskningsområdet och hjälper oss att förstå hur galaxer bildas och utvecklas, säger Angela Adamo, Oscar Klein center, Stockholms universitet.
Den äldsta galaxen i undersökningen ligger så långt borta att forskarna kan se hur den såg ut för 13 miljarder år sedan, när universum "bara" var 680 miljoner år gammalt.
