Reza Pahlavi är son till Irans siste shah, diktatorn Mohammad Reza Pahlavi som styrde landet med järnhand fram till den iranska revolutionen 1979.

Hans styre var en av världens mest brutala diktaturer och präglades av omfattande repression, begränsade politiska friheter och systematiska övergrepp mot oppositionella.

Under 1960- och 70-talen byggde shahen, med stöd av USA och den israeliska underrättelsetjänsten Mossad, upp en stark säkerhetsapparat, där den ökända underrättelsetjänsten SAVAK spelade en central roll.

Organisationen ägnade sig åt tortyr, godtyckliga gripanden och övervakning av regimkritiker. Samtidigt hade regimen nära band till västmakter, särskilt Israel, som såg Iran som en strategisk allierad i regionen.

Samtidigt gjorde samarbetet med USA och Israel diktaturen än mer impopulär hos civilbefolkningen, vilket ledde fram till den islamiska revolution som skapade dagens Iran.

Trots detta har Reza Pahlavi i exil positionerat sig som en förespråkare för "demokrati" i dagens Iran. Han har uppmanat väst att stödja ett regimskifte och uttryckt vilja att leda landet, enligt uppgift under en övergångsperiod.

Samtidigt kvarstår frågan om hans legitimitet, och för de svenska partier som bjudit in honom till riksdagen handlar det mer om att visa lojalitet med Israel än att visa stöd för en enad diaspora av exiliranier.

Många iranier – både i hemlandet och i Sverige – är djupt splittrade i synen på Pahlavi. Vissa ser honom som en symbol för stabilitet, Israellojalitet och sekularism, vilket skulle öppna för upplättade internationella sanktioner och ett godare liv i Iran.

Men hur sekulär shahregimen egentligen var går att diskutera.

– Jag har bittra erfarenheter, säger Leila Qaraee, 68, till Aftonbladet.

Hon tvingades fly Iran efter att som 13-åring ha ifrågasatt att Reza Pahlavis pappa var Guds avbild.