Janouch reagerar på den pågående debatten om vem som kan betraktas som svensk och anser att företrädare för SD alltmer närmar sig en syn där etnicitet saknar betydelse. Hon vänder sig särskilt mot begreppet ”öppen svenskhet” och att etnonationalism används som ett skällsord.

Enligt Janouch riskerar partiet därmed att svika de väljare som under många år sett SD som den enda politiska kraft som tydligt försvarar det svenska folkets rätt till sitt eget land.

Hon ifrågasätter föreställningen att människor med helt annan etnisk bakgrund automatiskt kan bli svenskar genom kulturell anpassning och jämför med hur en svensk familj knappast skulle betraktas som etniska somalier efter att ha bosatt sig i Somalia.

Janouch, som själv invandrade från Centraleuropa för över 50 år sedan, framhåller att hon betraktar sig som kulturellt svensk och europé, men inte etniskt svensk.

"Och ändå, är det uppenbarligen någon som jag, som måste peka på det uppenbara, att ett land byggs av dess invånare, av dem som har sina rötter här, av dem som genomsyras av det arv landets förfäder lämnat i deras DNA, i jorden, i traditionerna, i kulturen? Hur kan ett parti som i decennier kämpat för att detta ska vara relevanta frågor och därför fått med sig många på tåget, plötsligt börja vackla och uppvisa en instabil inställning i denna den viktigaste kärnfrågan av dem alla?", skriver hon.

Hon beskriver utvecklingen inom SD som ett möjligt svek mot svenska folket och varnar för att partiet riskerar att förlora sin politiska själ.

”Jag är nog inte ensam om att uppleva ett bottenlöst svek från de SD-politiker som genom diverse märkliga signaler och utspel nu devalverar det de tidigare sagt vara deras hjärtefrågor”, skriver hon.

Janouch avslutar med att kräva ett tydligt vägval från SD:s ledning: Ska partiet fortsätta försvara ett etniskt och kulturellt svenskt Sverige, eller överge den inriktning som en gång gjorde det till ett alternativ för nationalister?