Omkring 80 inskriptioner med olika slags runkoder har hittats runt om i Norden och på de brittiska öarna. De äldsta inskriptionerna kan dateras ända tillbaka till 800-talet. Varför vikingarna skapade koder har varit en obesvarad fråga som forskare länge har försökt lösa.
På en pinne från 1200-talet, funnen i Bergen i Norge, fanns namnen Sigurd och Lavran ristade med både jötunvillur-kod och vanliga runor. Med hjälp av detta kunde den norske runologen och doktoranden Jonas Nordby knäcka runkoden jötunvillur. Mysteriet med de hemliga vikingakoderna kan nu komma att lösas i och med detta.
- Det var väldigt vanligt att använda koder, stora delar av befolkningen behärskade dem. Därför tror jag att det var något man lärde sig samtidigt som man lärde sig runor. Hade du lärt dig att läsa och skriva, hade du också lärt dig koder, säger Jonas Nordby till forskning.no.
Nio av de omkring 80 kodade runinskriptioner som Nordby har studerat var skrivna med jötunvillurkoden. Resten är skrivna med sifferrunor och caesarchiffer. Dessa koder har varit lösta länge.
Eftersom jötunvillur är tvetydig och ursprungstexten går förlorad så tror Nordby att syftet med koden inte var att skicka hemliga meddelanden.
- Många tror att vikingarna brukade kryptografi for att dölja hemliga budskap. Men jag menar att koderna användes för lek och för att lära sig runor, snarare än till att kommunicera med, säger Nordby.
Runkoderna användes inte bara för inlärning. Det var också vanligt att utmana varandra med koderna. Folk skrev även korta meddelanden, vilket visas av den kodade uppmaningen "Kyss mig" som det står på en benbit från Sigtuna från 1100-talet. Det meddelandet är skrivet med isrunor, en variant av sifferrunor som var den mest utbredda varianten.
Att vara bra på att skriva och knäcka koder innebar en viss status. På Orkneyöarna skröt en man om sina färdigheter: "Dessa runor ristades av den mest runkunnige mannen väster om havet".
