I dag bor det minst en halv miljon muslimer i Sverige. Sannolikt många fler, det beror på hur man räknar. Det finns ingen officiell beräkning utan det rör sig om en kvalificerad gissning av forskare och journalister.
De flesta av dessa muslimer dem är i dagsläget fullt upptagna med att tillfredsställa sina materiella behov, själva orsaken att de flyttat hit till vårt land. Det stora flertalet är som invandrade muslimer är mest, lågutbildade och det gäller även deras kunskaper om islam. Men de är generellt bokstavstroende muslimer som själva betecknar sig som rättroende, vilket innebär att de under vissa premisser kan sätta religionen i främsta rummet och bli aktiva islamister som tar koranens budskap på blodigt allvar.
Journalisten och författaren Magnus Sandelin är sannolikt en av de utanför Säpos kretsar som är bäst insatt i muslimsk radikalism i Sverige. Sandelin har nu kommit med en ny bok som handlar om dem som åker iväg på jihad. Boken är egentligen en uppdaterad och omarbetad upplaga av Jihad – Svenskarna i de islamiska terrornätverken som kom 2012.
Författaren försöker förklara varför muslimer bosatta i Sverige åker iväg och deltar i våldsamma grupper som IS och al-Qaida. Upplägget är att Sandelin låter oss bli bekanta med ett antal muslimska män som reser iväg för att bli terrorister och kriga för islam. Genom informativa berättelser får vi en bild av motiv och faktorer som förklarar varför de åker och kanske vilka planer de har. Vi får läsa om bosniern Mirsad som greps i Sarajevo i en lägenhet med vapen och sprängämnen och om tunisiern Makram som lämnade sin svenska fru och flera barn för att bli självmordsbombare i Syrien och flera andra öden. Berättelserna är effektiva. Vi får i alla fall en bild av vilka de är och hur de tänker. I bakgrunden finns det ofta svenska kvinnor som gifter sig med dessa män, föder deras barn och konverterar till islam.
Det rör sig i dagsläget om cirka 300 personer som hittills har åkt iväg, varav ett hundratal är kvinnor. Av dessa har ett 40-tal dött och cirka 140 återvänt. De flesta av dessa jihadister kommer från utanförskapsområden som media numera kallar förorter där svenskarna flytt. Där har radikala muslimer tillsammans med kriminella gäng tagit kontrollen över området och i den här miljön frodas islamismen.
Författaren försöker förklara varför Sverige förhållandevist har levererat så många jihadister med att myndigheterna varit så sena med sitt arbete mot våldsbejakande extremism. Som om Mona Sahlins jourtelefon och övriga arbete på något sätt skulle ha påverkat antalet jihadister. Kan det vara så enkelt att Sverige har dålig koll på invandringen?
Sandelin är en politiskt korrekt författare som upprepade gånger påstår att islamister minsann är extremister som gör en extrem tolkning av islam till skillnad från muslimen i gemen. Det påståendet är den nödvändiga biljetten till att få tillhöra etablissemanget. Skulle han gjort sig besväret att läsa innantill i Koranen hade hans förståelse ökat betydligt, men då hade det heller sannolikt inte blivit någon bok.
Enligt Sandelin är den typiske terroristen en lätt misslyckad figur som plötsligt och oväntat blir väldigt religiös och börjar besöka moskéer. De är kriminella, missbrukare och många har psykiska problem. Sedan inleds radikala kontakter i hemlighet på nätterna besöks sajter som propagerar för det heliga kriget jihad, för att de till slut en dag tar steget fullt ut och åker iväg.
Detta stämmer säkert på individnivå. Det vimlar av rotlösa muslimer i förorterna som saknar arbete och utbildning och som samtidigt har en muslimsk identitet. Det finns människor i kulisserna som vet hur man aktiverar sådana män. Författaren kallar dem entreprenörer.
De har ökat i antal på senare år. Tidigare lockade al-Quaida en del att resa och nu är det IS som lockar med suggestiv propaganda. En propaganda som inte bara utgörs av utstuderade avrättningar utan Islamska staten visar också med sina bilder hur en idealstat växer fram där islam står i centrum. Man vänder sig till unga människor och mediet är internet. Där pågår det en febril aktivitet med massor av aktiva och det är ofta deras svaghet då de lämnar avtryck som gör att de ibland åker fast.
Nu när IS-kontrollerade Mosul står under belägring förväntar sig många att en del av dessa krigare ska återvända till tryggheten i Europa om eller när staden faller. Det har varit en hel del skriverier på sistone om kommuner som planerar deras återkomst med löfte om gratis körkort, skuldsanering och lägenhet och annat för att de återanpassas. Förslag som har satt fart på många tyckare som hellre vill se inlåsning eller avvisning.
Bortsett från några få som bevisligen begått brott under sin jihad och dömdes för brott, verkar samhället inte ingripa mot dem som återvänder. Trots att en ny skärpt lag trädde i kraft den 1 april 2016 som gör det möjligt att låsa in dem som deltagit i jihad.
De finns nu alltså omkring oss även om Säpo har spaning på många av dem.
Boken innehåller en hel del intressant information om islamismen i Sverige och den är skriven på ett förhållandevist objektivt och återhållet sätt. Vi får veta lite om suspekta men statligt finansierade föreningar och moskéer där islamister håller till. Författaren berättar om Lars Vilks och andra som får leva i konstant rädsla för att bli mördade. Genom berättelserna får man uppgifter om att en del av dessa islamister står under konstant bevakning medan andra verkar gå under säkerhetspolisens radar.
Likväl beskrivs allt som sker av en journalist som ändå inte riktigt fullt ut förstår islam, så boken blir något av en ofullständig rapport med många faktauppgifter men ingen rimlig slutsats. Författaren har således många pusselbitar för att kunna förklara islamismen, men eftersom den politiskt korrekta filten läggs över allt läggs inte alla bitar. Om författaren skulle ställa frågan ”Varför protesterar aldrig ni goda muslimer mot att islam missbrukas för att använda våld?” till alla muslimer han möter, så får han garanterat en lögn från alla som svar. För det är fullt tillåtet för muslimer att ljuga för otrogna. Det kallas al-Taqiyya och betyder bokstavligen att dölja eller maskera sin tro om det gynnar islam.
Svaret de inte vill ge är ”vi vill inte protestera mot koranen och vår profet”
Däremot är det lätt att mobilisera stora grupper av rasande muslimska män som protesterar om någon otrogen gjort något som de tycker är fel.
Författaren får med ett obligatoriskt stycke i slutet av boken om att den ökande misstron i Sverige mot islam leder till en polarisering som i sin tur gynnar islamister. Om man resonerar så här så blir ju SD skyldiga till islamsk terrorism.
Det är nog illa som det är ändå: En konvertit, en svensk kvinna som bor i Rinkeby berättar följande om föräldrar i hennes bostadsområde som inpräntar ett hat mot icke-muslimer: ”Det hatet finns överallt bland barnen här, och det är inte okej. De växer upp med sina fäders hat mot myndigheter, mot USA, mot icke-muslimer”…”Det kommer inte att bli roligt för SÄPO att hantera det när pojkarna blir stora.”
Än så länge har vi bara haft ett försök till islamisk terrorism på hemmaplan. Det var när Taimour Abdulwahad misslyckades och sprängde sig själv i luften på Drottninggatan i december 2010. Han sjabblade, men många som (snart) befinner sig i Sverige kommer inte göra om det misstaget när det blir dags igen.
Författaren spår en mörk framtid och de tror jag de flesta som är initierade håller med om. Han kommer med ett antal förnumstiga råd om långsiktiga och förebyggande åtgärder för att mota Ali i grind; Sverige måste komma tillrätta med segregation och utanförskap. Hittills har ingen levererat något förslag som skulle lösa det gigantiska problemet som ju återfinns i all västländer med muslimska getton som dessutom bara växer.
I ett framtida Sverige med en stor muslimsk underklass kommer många av dessa muslimer att bli radikaliserade när missnöjet växer av någon orsak. Då kommer de att inleda jihad här på hemmaplan mot de otrogna, det vill säga dig och mig. Många kommer att köra solo typ massakern i Nice. Och många av dem hade vi ingen aning om att de gick och närde sådana här hemska tankar.
Det är kanske trevlige Hussein nere i pizzerian som vill till paradiset.
Arvid Öhman
