Totalitarismens nya ansikte

Publicerad 23 februari 2016 kl 06.19

Essä. Perspektiv på samtiden. I två brev till kultursidan ger äldre läsare en bild av Europa då och nu. I denna första del jämförs förra seklets totalitära ideologier med dagens politiska korrekthet.

Gilla artikeln på Facebook

Det var främst på kvällen, kanske med en golvlampa tänd i ett hörn, som det gröna ljuset på radioskalan lyste mest spännande. Man vred på stationsratten, främmande röster och språk knastrade fram på långvågen. På skalan fanns Motala och det visste man ju att det var i Sverige.

Sven Jerring påannonserade program från "Stockholm-Motala". Mer exotiska städer var: Hilversum, Kalundborg, Brno, Bruxelles, Prag och Berlin. Av föräldrarnas förklaring kunde man förstå att rösten man ibland hörde från Berlin var Hitlers. Rösten engagerade på grund av vreden, intensiteten och styrkan. Den kändes hotfull och skrämmande.

Utanför husets källarfönster hade pappa snickrat och ställt upp höga trälådor som sedan fylldes med sand. I källaren monterade han en ståldörr med gummilister, nu hade vi fått ett skyddsrum.

För fönstren monterades mörkläggningsgardiner av tjockt papper, och på kvällarna fanns det kontrollanter som såg till att gardinerna inte släppte fram några ljusspringor. Varje måndag klockan 13 testades "hesa Fredrik", flyglarmssirenerna.

Det kom en krigsplacering för mig. I händelse av krig i Sverige skulle jag skickas till en skola utanför staden. Jag blev ledsen och skrämd. Ett hemskt krig pågick i Europa.

Rädslan för Hitler och ett eventuellt anfall mot Sverige fanns ständigt där, undermedvetet. Det fanns företeelser i verkligheten som påminde: mobiliseringen och ransoneringen. Nyheter och rykten om hemskheter från Nazityskland. Familjen och alla grannar på gatan upprördes när Mussolini bombade en ambulans i Abbesinien; så brutalt. I skolan var det mer eller mindre förbjudet att sjunga "Lili Marlene".

När så kriget upphörde kom alla journalfilmer från koncentrationslägren: utmärglade överlevande, högarna med lik, kläder, hår, glasögon, gaskamrarna och ugnarna. Det var chockerande, verkligheten överträffade alla tidigare rykten.

Jag har varit krasslig några veckor, så jag kom inte till demonstrationen på Norrmalmatorg. Om jag hade närvarat skulle jag tydligen, enligt Mona Sahhlin, varit en feg usling och nazist.

Men vem har gett dig, Mona, rätten att anklaga mig för att vara nazist? Du är en ytterst obehaglig människa, slarvig, okunnig och oärlig. Jag angriper dig inte med några sexuella anspelningar, ej heller hotar jag dig till liv och lem. Men, jag hatar dig. Den rätten kan du inte ta ifrån mig.

Det är du och dina likar som startat hatet mot oss oliktänkande.

I 30-talets Tyskland förföljdes oliktänkande. Som artist måste du har rätt åsikt, och som arbetssökande gällde samma krav. I Sverige får en sverigedemokrat inte arbeta som lärare. Skulle bli förvånad om någon med SD-bakgrund skulle anställas inom ett statligt verk eller institution.

SD-folk sparkas från fackföreningar, restauranger och möteslokaler, utsätts för trakasserier och misshandel. Massmedia arbetar systematiskt med att svartmåla, förtala och även ljuga om oss oliktänkande. Man behöver inte vara medlem i SD för att känna sig motarbetad och förföljd. Det vi upplever kan ju faktiskt jämföras med nazistiska eller fascistoida synsätt.

sunken


Nyheter från förstasidan

Ekonominyheter

Svensk boprislycka i pandemins spår

Bidragen och stödinsatserna räddar bostadsmarknaden.. SBAB bedömer att priserna kommer att stiga ytterligare i höst.0 


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.