Amerikanerna tvingades dra igång sina reservaggregat för att försörja basen med ström. Ett flygförbud riktat mot USA infördes dessutom där stridsplan tilläts land på basen men inte fick lyfta igen.
Uttalanden från USA:s utrikesdepartement och Pentagon fokuserade på att avbrottet försvårade bombkampanjen mot Islamiska staten. "Justeringar kommer att göras och Daesh kommer mycket väl känna flygvapnets närvaro", hette det i ett uttalande.
Det USA däremot inte nämner i sina pressmeddelanden är att İncirlik är en av Natos viktigaste kärnvapenbaser. På basen förvaras inte mindre än 50 vätebomber, mer än en fjärdedel av Natos totala arsenal, skriver The New Yorker.
"Hur säkra är de amerikanska vätebomberna i förvar på en turkisk flygbas?" frågar sig tidningen.
50 vätebomber av typ B61 förvaras på flygbasen İncirlik. Foto: US Air ForceUnder kalla krigets dagar placerade USA inte mindre än 7.000 atombomber i Västeuropa, Grekland och Turkiet. En delegation av amerikanska senatorer på besök i Europa 1960 upptäckte till sin fasa att stridsspetsarna inte kontrollerades av amerikansk personal.
Västtysk personal var i full färd med att montera en atombomb på ett västtyskt plan medan italienska militären stulit amerikanska kärnstridsspetsar och monterat dem på egna missiler.
Under Kubakrisen 1962 oroade sig USA för att någon turk skulle få för sig att på eget bevåg avfyra kärnvapen mot Sovjetunionen. När de båda Natoallierade Grekland och Turkiet var nära krig med varandra 1974 smugglade USA ut eller saboterade i hemlighet de kärnvapen som fanns i de båda länderna.
Den amerikanska kärnvapenbasen i İncirlik ligger drygt tio mil från gränsen till Syrien där islamistiska terrorgrupper slåss mot den syriska regeringen, mot Ryssland, mot USA och dess Natoallierade och inte minst mot varandra.
På grund av närheten till Syrien och de många terrordåd Turkiet drabbas av beordrades nyligen familjemedlemmar till USA-personal på basen att resa hem igen. Kärnvapenstridsspetsarna däremot finns kvar på basen i ett antal bergrum under basen.
"Bomberna bara är där på basen, under jorden, och väntar på att bli brukade eller missbrukade", konstaterar The New Yorker.
