Karl-Olov Arnstberg har gjort sig känd som en frän kritiker av den svenska invandringspolitiken – inte minst genom böckerna “Invandring och mörkläggning” som han skrivit tillsammans med journalisten Gunnar Sandelin. Nyligen kom deras lilla handbok “Nötskalet” ut. Men han har också skrivit flera böcker om svenskhet och i den här intervjun ligger fokus just på svenskhet, på svenska politiker och journalister, deras folkförakt och brist på bildning.
Vad är det egentligen att vara svensk?
– Det är en slags tyst kunskap som vi delar med varandra. Svenskhet är det som jag vet att du vet att jag vet, svarar Arnstberg och berättar om hur tokigt det kan bli när man samtalar med folk i andra länder och det plötsligt visar sig att de tror att man är från Schweiz.
Man talar ofta om att Sverige är det mest individualistiska landet i världen. Hur yttrar sig detta?
– Vi brukar tala om att det finns en svensk statsindividualism, som inte ska förväxlas med att vi är starka individer som vågar stå för våra åsikter. Det betyder att myndigheterna är helt inriktade på oss som individer. I Tyskland till exempel reduceras bidragen till en familj om tonårssonen får ett arbete. I Sverige räknas hans lön som hans egna pengar, inte familjens, så bidraget sjunker inte för familjen. Svenskar behandlas alltid som egna individer av staten.
Är det sant att svenskar är livrädda för konflikter?
– Nej, jag är skeptisk mot det och skulle i stället vilja säga att vi har en väldigt långt driven konflikthantering. Om två bilister krockar så kliver de ur bilen och skakar hand, byter försäkringsuppgifter och kör vidare. Detta beror på att de vet att försäkringsbolaget tar hand om detta, och börjar de bråka så kommer kanske polisen. De har inget att vinna på att bråka.
Är Löfven så okunnig som han verkar eller är han medveten om vad han gör med Sverige?
– Det är den ständiga frågan! Är politikerna så dumma som de gör sig, eller har de en bakomliggande agenda? För mig framstår det som om Reinfeldt hade en agenda, han ville ha ett annat samhälle än välfärdssamhället. Men jag tror att Stefan Löfven är så pass godtrogen och lojal med vad som är dominerande värderingar inom socialdemokratin att han inte ifrågasätter, utan bara uttrycker det han är satt att uttrycka.
Hur spelar feminismen in i det Sverige som vuxit fram?
– Feminismen betyder mycket. Man kan tänka manligt och man kan tänka kvinnligt, det kan både män och kvinnor göra. Men i Sverige har det kvinnliga tänkandet blivit så starkt att vi har en regering som kallar sig feministisk. Där blir empatin och omsorgstanken mycket starkare än i det manliga tänkandet som organiserar, bygger upp och helt enkelt har andra utgångspunkter.
Finns det andra världsdelar än Europa som anser sig ha ansvar för all världens flyktingar?
– Nej, utanför Europa skulle man inte ens reagera med något slags ”asylperspektiv”. Ta Thailand till exempel. När jag pratar med folk där tycker de att vi är totalt … jättekonstiga. “Vadå? Får man komma in, begära att få stanna och sedan vara lika mycket värd?” Att icke-thailändare skulle vara lika mycket värda och ha rättigheter är en helt absurd tanke för dem.
