Det politiska avtalet, som ännu väntar på full ratificering, marknadsförs som ett frihandelsavtal. I verkligheten är det dock kraftigt begränsat för de flesta grödor, i syfte att gynna Europas markägare.
EU har valt att skydda jordbruket genom långa övergångsperioder, kvoter, undantag och detaljerade regler. Syftet är att inte utsätta europeiska markägare för fallande arrenden till följd av full konkurrens från lågkostnadsproduktion i Sydamerika.
Samtidigt visar avtalsdokumenten att vissa jordbruksprodukter faktiskt omfattas av tullfrihet eller tydliga tullsänkningar. Det gäller framför allt grödor som inte eller knappt odlas inom EU.
Ett tydligt exempel är avokado. För denna produkt planeras EU:s importtull på varor från Mercosur att fasas ut helt över cirka fyra år.
Även cashewnötter pekas ut som en möjlig vinnare, men om tullsatsen blir kvar eller sänks bero på om grödan kommer att klassas som ett frö eller en nöt. Cashew odlas i praktiken inte i EU och kräver ett tropiskt klimat, varför det inte finns några starka skäl att begränsa importen.
EU har valt att inte ge helt tullfri tillgång för kött eftersom det är en sektor där EU:s markägare anses särskilt skyddsvärda. Det betyder att import av kött från Mercosur-länder fortsatt sker med restriktioner, både i hur mycket som får importeras och till vilka tullnivåer, för att inte bidra till sänkta köttpriser.
Avtalet öppnar för att en viss mängd nötkött kan importeras till EU till en reducerad tullnivå, men inte helt tullfritt. Upp till 99.000 ton nötkött per år kan komma in med en lägre tull på 7,5 procent.
Helhetsbilden är att EU–Mercosur-avtalet inte är frihandel i klassisk mening när det gäller livsmedel. Känsliga produkter skyddas noggrant och liberaliseringen sker selektivt.
Samtidigt visar avtalet att EU trots sitt grundmotstånd mot att utsätta jordbruket för frihandel ändå släpper igenom vissa grödor.
För konsumenter betyder det att produkter som avokado och möjligen cashewnötter kan bli något billigare på några års sikt, även om avtalet i första hand är konstruerat för att gynna EU:s industri och skydda EU:s markägare.
