Efter nederlaget i det senaste valet har republikanska journalister och neokonservativa medieprofiler diskuterat på vilka sätt man kan återuppbygga deras nu illa medfarna parti. Ett sätt som jag är säker på att de inte kommer att välja är att försöka vinna tillbaka stödet från den libertarianska och/eller traditionalistiska högern, som Mitt Romney i båda fallen har lyckats göra fly förbannade. Den kristna högern i centrala och norra Pennsylvania höll sig borta från valurnorna i år. Många av dem betraktade Romney som någon sorts lågoktanig version av Obama, omgiven av utrikespolitiska galningar. Utöver detta skulle många av de väljare som röstade på Ron Paul i primärvalet ha kunnat knuffa Romney över mållinjen i många av de stater som han senare förlorade, inklusive traditionellt demokratiska fästen som Connecticut och Massachusetts. Även om många av dessa väljare ändå röstade på Romney i presidentvalet så ser det ut som att Pauls anhängare bidrog väsentligt till republikanernas valfiasko på många håll. Hursomhelst kan vi konstatera att det är demokraterna och inte republikanerna som just nu lyckas föryngra sin väljarbas.
Republikanerna föredrar emellertid en annan förklaring än den mest uppenbara till varför de förlorade valet. De anser att deras nederlag beror på att de inte varit tillräckligt duktiga på att nå ut till USA:s minoritetsgrupper. Både Fox News och den konservativa pressen lägger nu fram förslag på hur partiet borde satsa på att locka fler svarta, spansktalande och ensamstående kvinnor - således de väljargrupper som idag resolut röstar för Obama. Bland förlorarnas blygsamma förslag hittar vi sådant som amnesti åt illegala invandrare, statligt subventionerade p-piller och en syn på abort som någonting som är upp till det "egna omdömet".
Under en tv-sändning lyckades Mike Huckabee åstadkomma en framstående uppvisning i skuldmedvetenhet när han, på sitt baptistiska kamrersmanér, sade sig känna skam över att hans parti inte hade lyckats få svarta och spansktalande väljare att visa uppskattning för dess kandidater. Detta framställs som ett djupt moraliskt misslyckande från vita (och i huvudsak protestantiskt kristna) republikaners sida. Mot bakgrund av denna grupps emotionella behov av att vara omtyckta hos de som idag avvisar dem, lägger jag här fram min egen åtgärdsplan i fem punkter. Jag har hämtat huvudinnehållet från Mitt Romneys presidentvalskampanj, men det är en anda av måttlighet som präglar mina förslag. En anda som Romney aldrig lyckades övertyga kvinnor och ensamstående kvinnor om att han behärskade.
Punkt 1. Nästa republikanska presidentkandidat, förutsatt att republikanerna ställer upp i ännu ett val efter Romneys förnedring, ska inleda sitt tacktal så här: "Jag omfamnar innerligt mångfalden med varje cell av min kropp och jag vill göra den till hörnsten i mitt ledarskap, såvida en regnbågskoalition vill vara vänliga nog att välja mig." Den första delen av denna mening är något som alla som söker en administrativ tjänst någonstans inom USA:s högskoleväsen alltid säger.
Punkt 2. Huvudtalare vid nästa republikanska partikonvent bör vara Sandra Fluke, den arga feminist som anklagade republikanerna för att bedriva ett "krig mot kvinnor" på demokraternas senaste konvent. Det var förmodligen detta kvinnohat som kom till uttryck när Mitt Romney inte ville låta Sandra få p-piller på det allmännas bekostnad. Men oroa er inte! På nästa republikanska partikonvent kommer denna feministiska ikon att kunna meddela detta glada besked: Den framtida republikanska regeringen kommer att ge amerikanska kvinnor inte bara p-piller (vilket är ett riktigt fynd på endast ca 9 dollar i månaden), utan även färgade kondomer, pessar gjorda med spjutspetsteknologi och alla andra preventivmedel som demokraterna fortfarande inte har kommit överens om att betala. Sandra bör då fördöma det andra partiet, och inte republikanerna, för sitt krig mot kvinnor. En politik som blir tydlig om man tittar på hur demokraterna begränsar offentlig finansiering av preventivmedel till tråkiga, färglösa piller. Några subventionerade erotiska stimulatorer kan också bidra till att göra det republikanska partiet tilltalande för ensamstående kvinnor, som vill att staten ska betala för deras meningsfulla upplevelser.
Punkt 3. Till skillnad från demokraterna bör republikanerna ha något annat att erbjuda de som kommer till USA på olaglig väg - utöver amnesti. Hur låter det med fri bostad och omedelbart medborgarskap vid ankomsten? Många av dessa så kallade "illegala" är alldeles för upptagna för att hinna ordna allting före inresan i landet.
Punkt 4. Det kan också vara klokt att se till att vita män hålls dolda när republikanska möten sänds på tv. Om detta inte är genomförbart har jag en reservplan. Kanske bör partifunktionärerna kräva att män klär sig i klänning eller sminkar sina ansikten innan de deltar i offentliga framträdanden.
Punkt 5. Vi får ofta höra att det republikanska partiet skadar för sig självt genom att inte omfamna kandidater som öppet gynnar homoäktenskap. Jag föreslår att republikanerna agerar proaktivt här. Partiet bör inte nöja sig med att stödja homosexuella intressegrupper, utan även grupper som kräver homoäktenskap och äktenskap över artgränserna. Vem trodde för 30 år sedan att vi skulle bli kloka nog att införa homosexuella äktenskap och i vissa stater även bötfälla människor som inte behandlar detta arrangemang med tillbörlig respekt? Låt oss nu öppna för att låta hela grupper av människor, kanske en hel by, ingå äktenskap tillsammans. Att stödja detta skulle betona republikanernas nyupptäckta vördnad inför det annorlunda. Att kunna gifta sig med sin hund eller schimpans utan att stöta på sociala eller juridiska hinder kan vara nästa steg för att skapa en verkligt "trevligt" samhälle. I vilket fall skulle en sådan reform få PETA-medlemmar att vara mindre fientliga mot det republikanska partiet. Och det är vad som räknas: Att få människor och fyrbenta varelser att vara tillfreds med sig själva.
Det finns ingen garanti för att ett genomförande av mitt program skulle öka republikanernas röster. Det kan lika gärna förpassa partiet till historien genom att skrämma bort den traditionella väljarbasen utan att locka några väljare från andra sidan. Men förändringarna skulle få minst en lycklig konsekvens - skuldmedvetna vita kristna makthavare skulle känna sig mer nöjda med sin sociala acceptans. Så oroa dig inte, Mike Huckabee! Vi är redo att hjälpa dig.
PAUL GOTTFRIED
Paul Gottfried är professor emeritus i humaniora och upphovsman till flera böcker om det politiska klimatet i dagens USA. Han har skrivit After Liberalism, Multiculturalism and the Politics of Guilt och Strange Death of Marxism. Hans senaste bok är essäsamlingen War and Democracy. Du kan provläsa första kapitlet i varje bok eller köpa dem som e-böcker eller i tryckt form genom att klicka på länkarna.
