Riksbankens minusränta
Riksbankschefen Stefan Ingves.

Den motvillige kreditorn

Publicerad 19 mars 2015 kl 17.19

Ekonomi. I februari skrevs ekonomisk historia när Riksbanken förde in styrräntan på negativt territorium. Under onsdagen cementerades minusstrategin med ännu en räntesänkning, i hopp om att få fart på inflationen. Men vem har ansvar för hushållens skuldsättning när Riksbanken gör det historiskt billigt att låna pengar?

Dela artikeln

Den 11 mars presenterade Finansinspektionen det sedan i höstas tillkännagivna amorteringskravet för nya bolån. Förslaget, som går ut på att hushåll med en belåningsgrad över 70 procent på sikt ska amortera ned till under 50 procent, har fått en halv tumme upp av vice riksbankschefen Martin Flodén. 

– Vi tycker åtminstone att det är ett steg i rätt riktning. Som institution har väl vi på Riksbanken haft olika uppfattningar om ifall det här är tillräckligt, sade han under ett panelsamtal förra veckan enligt Dagens Industri.

De senaste årens räntesänkningar har i Riksbankens kommunikation ackompanjerats av en allt mer högljudd efterfrågan på politiska verktyg mot hushållens skenande skuldsättningen, som tickade upp med 5,6 procent under fjärde kvartalet 2014. Hushållens belåning som andel av disponibel inkomst har stigit stadigt under hela 2000-talet och ligger idag på rekordhöga 170 procent.

Det är framförallt de stigande bostadspriserna som driver utvecklingen, vilket också är anledningen till att Finansinspektionen har fått i uppdrag att kyla av bostadsmarknaden. Amorteringskravet är en av Riksbanken efterlängtad uppföljning på det bolånetak som infördes 2010, och som alltså inte anses ha varit tillräckligt.

"Recept för framtida problem"
Upplägget där Riksbanken gasar med minusränta samtidigt som Finansinspektionen bromsar med regleringar har av Lars Jonung, professor emeritus vid Ekonomihögskolan i Lund och en av Sveriges tyngsta ekonomer, liknats vid att Sverige har två centralbanker.

– Vi håller på att få två centralbanker. En heter Riksbanken som trycker på lånegasen samtidigt som den säger till den andra centralbanken, Finansinspektionen, att trycka på kreditbromsen. Det är ett recept för framtida problem, sade Jonung till Andreas Cervenka på SvD Näringsliv i en intervju i höstas. 

Vice riksbankschefen Martin Flodén för ett annat resonemang. Han erkänner att obalanser kan byggas upp med dagens extrema räntepolitik men menar att räntepolitiken inte är rätt verktyg för att komma till rätta med den höga utlåningen.

– Då är inte reporäntan rätt verktyg för att åtgärda sådana risker och särskilt inte i den här miljön där vi kämpar med en alldeles för låg inflation. Då har vi inte råd att ta sådan hänsyn, sade han i en kommentar angående amorteringskravet i SvD i mars.

Frågan är dock om styrräntan är rätt verktyg för att nå inflationsmålet, som Riksbanken nu lägger allt krut på. Stefan Ingves och riksbanksstyrelsen kan öppna kranarna och skölja över marknaden med nytryckta pengar men har begränsad makt över vart stimulanserna tar vägen. Skeptikern skulle säga att de flödar in på Stockholmsbörsen, vars breda index noterar en uppgång på hela 16 procent i år, och på den glödheta bostadsmarknaden. Lars Jonung för det resonemanget.

– Vi har idag inflation i Sverige, men inte konsumentprisinflation, som Riksbanken vill ha, utan tilllgångsprisinflation, som Riksbanken inte vill ha. Det är den här motsättningen mellan tillgångsprisernas och konsumentprisernas utveckling som har visat sig vara det stora problemet med traditionell inflationsmålspolitik, har han tidigare sagt till SvD.

Riksbanken har i huvudsak två uppdrag varav det ena är inflationsmålet. Det andra är den finansiella stabiliteten som handlar om att hålla skuldnivån i banksystemet och hushållen på en rimlig nivå. Ett uppdrag som olyckskorparna alltså menar att Riksbanken äventyrar med den extrema lågräntepolitiken.

Riksbanksdirektionen har försatts i en prekär situation där en åtstramad penningpolitik riskerar att missa inflationsmålet, skada exporten och sänka tillväxten. Detta medan en låg styrränta äventyrar den finansiella stabiliteten genom att elda på bostadsmarknaden, som i sin tur riskerar att bubbla över, implodera och ta hela den svenska ekonomin med sig.

När en lösning på ett av två problem gör det det andra problemet värre så har Riksbanken efter en längre tids villrådighet och påtryckningar, både från in- och utsidan av myndighetens väggar, valt att lägga allt krut på inflationsmålet.

En pressad Ingves
Och påtryckningarna har varit många. Riksbanken, med Stefan Ingves i spetsen, hyllades länge för att värna den finansiella stabiliteten. Med facit hand ser omdömet annorlunda ut. Och det är inte den höga skuldsättningen som får kritikerna att se rött, utan den låga inflationen.

När resten av världens centralbanker under 2010 sänkte räntan så började Stefan Ingves istället att höja, trots att världen då befann sig i den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Ingves var mer bekymrad över den stigande skuldsättningen än deflationshotet – något som vållat tung kritik ifrån vinnaren av ekonomipriset i Alfred Nobels minne, Paul Krugman.

Kritiken har även kommit inifrån myndighetens väggar. Lars E. O. Svensson avgick ifrån riksbanksstyrelsen i protest efter många år av osämja över Ingves återhållsamma räntepolitik under krisåren.

När Riksbanken i juli 2014 sent omsider gjorde sin största räntesänkning sedan krisåret 2009 så var det en tilltufsad riksbankschef som presenterade beslutet. Ingves hade förespråkat en mindre sänkning men förlorade omröstningen med 4 till 2 och fick se sig överkörd av kollegorna i direktionen. Det hade aldrig hänt tidigare att en riksbankschef blivit överkörd i ett räntebeslut. Stefan Ingves reservation mot beslutet blottade att det fanns slitningar i direktionen, och att riksbankschefen var alltmer ensam i sin oro för hushållens skuldsättning.

– Det är ju ett ganska märkligt beslut, samtidigt som det inte är förvånande med tanke på den syn han står för, att det är hushållens skulder och den finansiella stabiliteten som måste få komma i fokus, kommenterade Cecilia Hermansson, senior ekonom på Swedbank, Ingves agerande.

Omsvängningen
Riksbanken tycks i och med de senaste räntebeskeden vara enig i direktionens fokus på inflationsmålet. Styrräntan har sänkts aggressivt in på minusterritorium, med eftertryck under onsdagen, och förväntas förbli där till 2016. Stefan Ingves har motvilligt fått överge styrräntan som ett verktyg mot svenskens skenande skuldsättning.

Under onsdagen sade riksbankschefen att Finansinspektionens amorteringskrav inte kommer att bita på skuldberget i någon större utsträckning. Oron finns kvar men i praktiken har ansvaret för den stigande skuldsättningen och i förlängningen en potentiellt tickande bomb bollats över till Finansinspektionen och politikerna. Frågan är om de byråkrater och politiker som får ta över ansvaret delar riksbankschefens oro.


Träder fram – med en vädjan till sina landsmän. Varningen: De antivita idéerna och rasistanklagelserna kan slå tillbaka.0 Plus

Nyheter från förstasidan

Åtal: Sköt med k-pist mot poliser

Efter dramat under polisjakten. Mordförsök på fyra poliser, enligt åklagaren.0 

Ekonominyheter

Styrräntan lämnas oförändrad

Riksbankens besked idag.. "Inflationstrycket är fortfarande något förhöjt."0 


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.