Karolinska universitetssjukhuset beslutade i maj att stoppa nya hormonbehandlingar av barn och unga inom "transvården" – bland annat med hänvisning till att det fanns risk för "potentiella biverkningar".
Men i själva verket kände sjukhuset till att det fanns konkreta fall av barn som fått allvarliga biverkningar och vårdskador, och inte bara "potentiella" sådana.
Det rör sig om 13 kända sådana fall i Stockholm, rapporterar Uppdrag granskning.
Försökte begå självmord
Ett exempel är en flicka som vid tio års ålder fick för sig att hon i själva verket var en pojke. När flickan var elva år påbörjade läkarna på Karolinska behandlingen. Behandlingen med stopphormoner ledde bland annat till att flickans skelett skadades och att hon stannade i växten.
Barnet fick ständiga smärtor och försökte också begå självmord.
– Han mådde så dåligt att han vid ett flertal tillfällen försökte med suicidförsök. Vi förstod inte, vi trodde att vårt barn skulle må bättre av behandlingen, säger flickans mamma Natalie.
Trots de konstaterade skadorna fortsatte behandlingen i tre månader till, och ingen avvikelserapport gjordes.
Först efter att Uppdrag granskning granskat fallet med flickan har en avvikelserapport lämnats in.
– Man känner såklart ilska gentemot dem man litade på. Men också gentemot en själv, jag är den som ska skydda mitt barn men det har jag på något sätt inte gjort, säger mamman.
Kemisk kastrering
Flera andra barn har fått biverkningar av hormonbehandlingar, där behandlingen avbrutits.
"Hos ett barn syns misstänkt leverpåverkan, ett annat får diagnosen sänkt bentäthet efter två år. Ett tredje har fått kraftigt försämrat psykiskt mående", skriver Uppdrag granskning.
Ricard Nergårdh, som behandlar barn med könsdysfori, beskriver behandlingen med stopphormoner som en form av kastrering.
– Det är kemisk kastrering. Det kan påverka psykiskt mående på ett sätt som man inte tänkt sig och inte önskat sig. Det är väldigt viktigt att patienten och patientens familj är väl informerade om det, säger han till Uppdrag granskning.
