Vänsterpartiet kommer aldrig mer att ge sitt passiva stöd till Socialdemokraterna. Det berättade Nooshi Dadgostars under sitt Almedalstal och sade att hennes eget parti tidigare har varit naiva i sin tro på att S skulle ha förmåga att ta landet i rätt riktning, men nu är det slut på det.
Det ser med andra ord mörkt ut för Stefan Löfvens chans att få ihop en ny regering.
"Efter nästan komiskt hårda krav från vilden Amineh Kakabaveh och ett stenhårt ultimatum från Vänsterledaren Nooshi Dadgostar ser det onekligen rätt mörkt ut för S-ledaren", konstaterar Göteborgspostens politikreporter Arne Larsson i en analys.
Anders Lindberg konstaterar på S-märkta Aftonbladets ledarsida att några spår av Annie Lööfs idéer om "den breda mitten" inte finns bland Socialdemokraternas egna medlemmar, enligt rapporten Ett starkare samhälle 2030. De egna medlemmarna är mer intresserade av att behålla diverse förmåner och subventionerade välfärdstjänster, och visar inte mycket intresse av de nyliberala idéerna i Januariavtalet med Centerpartiet.
"Socialdemokraternas medlemmar i rapporten Ett starkare samhälle 2030 är definitivt inte mitten, de är vänster. De som i ungdomen brann för en stram migrationspolitik eller för att riva i Lagen om anställningsskydd gick nog med i andra partier", konstaterar Anders Lindberg.
Dagens Nyheter har å sin sida publicerat en feministisk analys där skribenten Karin Eriksson låtsas ha svårt att förstå varför Joe Biden har kunnat "hörsamma vänstern" genom att låta en ung kvinnlig vänsteraktivist som Alexandria Ocasio-Cortez få igenom sina stereotypa krav på ökad invandring från tredje världen, medan Löfven inte ens kan låta Nooshi Dadgostar få gehör i en fråga där vänstern faktiskt har allmänhetens stöd.
"Nooshi Dadgostar behåller fokus på klassiska vänsterfrågor som ekonomi, jobb och bostäder", skriver Eriksson och lyfter fram att Dadgostar faktiskt tog avstånd från kulturmarxismen för några år sedan.
"Joe Biden hade nog drömt om en sådan motpart", tror Eriksson.
På SvD:s ledarsida noterar nyliberalen Peter Wennblad att Nooshi Dadgostar i grunden för fram en sossig retorik där "industriromantiken, offentligt välfärds- och skolmonopol, världens högsta skatter och kommunala hyreskaserner" lyfts fram som något positivt.
Detta går på tvärs med Januaripartiernas framgångsrecept för Sverige, där avindustrialisering, fria vinster i välfärden, fri el till IT-jättar och fri hyressättning på bostäder är centrala värden.
"Framåt! säger Annie Lööf. Bakåt! ropar Nooshi Dadgostar" skriver Wennblad och konstaterar att det blir svårt för Löfven att få ihop detta till ett regeringsunderlag.
"Sverige stannar, och tiden går vidare", skriver han.
