”Tjänar över en halv miljard på invandringen”, skrev DN när tidningen i fredags rapporterade om vilken kassako invandringen har blivit i Sandviken i Gästrikland.
Till grund för artikeln ligger en rapport som revisionsjätten PricewaterhouseCoopers (PWC) har tagit fram på uppdrag av Sandvikens kommun.
”De positiva värdena är tydligt större än de negativa”, skriver PWC i rapporten där man gör gällande att kommunens intäkter från invandringen är 510 miljoner kronor större än kostnaderna.
Den största posten på intäktssidan i analysen kallar PWC för ”produktionsvärde”. Den är på drygt 538 miljoner kronor för år 2012, som PWC har tagit till utgångspunkt för sin analys.
PWC har beräknat invandrarnas produktionsvärde som summan av alla bruttolöner, inklusive arbetsgivaravgifter, som tjänas in av de invandrare i kommunen som förvärvsarbetar. I beräkningen tar man upp skatter som går till staten och landstinget i form av arbetsgivaravgifter och landstingsskatt som intäkter för kommunen. Även den del av lönen som invandrarna behåller själva förvandlas i PWC:s analys till kommunala intäkter.
”I produktionsvärdet ingår individens lön (som denne själv tillgodogör sig), kommunal- och landstingsskatt, arbetsgivaravgift samt i de flesta fall någon form av pensionsavgift, försäkring etcetera för den anställde”, skriver PWC.
Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, är skarpt kritisk mot PWC:s tillvägagångssätt.
– Det är helt fiktiva intäkter. Om man ska göra en intäktsanalys för kommunen måste man titta på det som tillfaller kommunen. PWC har inte lyckats skilja på invandrarnas privata ekonomi och kommunens ekonomi, säger Tullberg.
– Man klarar inte heller av att skilja på kommunala och statliga intäkter. I analysen tar man inte upp statens kostnader överhuvudtaget, samtidigt som statens intäkter tillgodoräknas kommunen. Jag tycker inte det finns någon logik alls utom att uppnå största möjliga positiva utfall.
Tullberg påpekar också fler brister i PWC:s rapport. På intäktssidan har revisionsfirman utöver produktionsvärdet tagit upp en post på 18,7 miljoner kronor per år som man kallar ”konsumtionsvärde”. Dit räknar PWC de belopp som invandrare spenderar på olika slags konsumtion.
– Det är inte heller en kommunal intäkt. Dessutom blir det en dubbelräkning. Först räknar man invandrarnas bruttolöner som en intäkt i form av produktionsvärde. Sedan dyker samma pengar upp i analysen en gång till när de konsumeras, säger Tullberg.
– Det är anmärkningsvärt att en rapport från en stor och välrenommerad revisionsfirma innehåller så grova fel.
PWC har dessutom gjort ett elementärt fel när man har räknat ut konsumtionsvärdet. Den siffra på 18,7 miljoner som PWC uppger vara konsumtion på årsbasis är i själva verket vad invandrarna i kommunen konsumerar varje månad.
– Man har helt enkelt missat att multiplicera det belopp man räknat fram per månad med 12 för att få beloppet på årsbasis, säger Tullberg.
Konsekvensen blir att konsumtionsvärdet i PWC:s slutliga kalkyl egentligen skulle ha varit 224 miljoner istället för de knappt 19 miljoner som PWC tagit upp. Rapporten innehåller alltså en felräkning på 205 miljoner kronor – något som enligt Tullberg i och för sig inte spelar någon roll eftersom ”konsumtionsvärdet” inte är någon kommunal intäkt till att börja med.
I rapporten utmålas också arbetslösa invandrare som vinstgivande, då kommunen får bidrag för att ta emot dem genom det kommunala utjämningssystemet. Kostnaderna hamnar däremot i inledningsskedet hos staten som försörjer invandrarna med så kallade ”etableringsersättningar”, som kan uppgå till över 22 000 kronor skattefritt i månaden.
På så sätt räknar PWC fram att en invandrarfamilj med två arbetslösa vuxna och två barn ger en positiv nettoeffekt på 370 000 kronor per år – så länge som notan hamnar hos staten. Tullberg är skarpt kritisk mot greppet, men konstaterar samtidigt att dessa påstådda ”vinster” från arbetslösa invandrare inte har tagits med i den slutliga beräkningen av hur mycket kommunen ”tjänar” på invandrarna.
– Eventuellt sviktade utredarna i tron på sina egna resonemang så i den sammanfattande kalkylen visas ingenting av dessa rekordvinster från de arbetslösa upp, utan bara dubbelräkningar på de sysselsatta invandrarna, säger han.
Jan Tullberg är långt ifrån den enda ekonomen som underkänner rapporten. Måns Norberg, ekonomisk analytiker på Sveriges kommuner och landsting, säger till Arbetarbladet att rapporten grovt underskattar kommunens kostnader för invandringen. Och på sin blogg framför nationalekonomen Tino Sanandaji skarp kritik mot rapporten, som han kallar ”komiskt undermålig”.
”Sandvikens politiker har misslyckats med att ge invandrare i sin kommun jobb. Arbetslösheten bland utrikesfödda är skyhög. Kostnaden för a-kassa, arbetsförmedling och arbetsmarknadsprogram i Sandviken kommun betalas dock av skattebetalare i övriga landet genom staten. Dessa kostnader inkluderas inte i rapporten som Sandvikens kommun nu fräckt skryter med”, skriver Sanandaji.
Men när Fria Tider ringer upp Magnus Höijer, som är en av tre konsulter på PWC som står bakom rapporten, vill han inte bemöta den massiva kritiken mot hans rapport överhuvudtaget.
– När det gäller rapporten så är det kundens rapport nu och vi besvarar inte frågor om rapporten, det är liksom vår princip. Så har du frågor om innehållet i rapporten rekommenderar jag dig att vända dig till Sandvikens kommun, säger Höijer.
Magnus Höijer hänvisar oss istället till Leif Jansson, förvaltningschef på Sandvikens kommun, som dock inte går att nå när Fria Tider söker honom för en kommentar under förmiddagen.
