Grundtesen i Sergejtsevs text är den som Vladimir Putin lade fram i ett långt tv-tal när han inledde kriget i Ukraina. I korthet går den ut på att ukrainare egentligen är ryssar och att Ukraina därför inte är någon naturlig självständig nation.
I sig är detta inget problem, om det inte vore för att ukrainarna, för att ändå kunna ena och hålla samman en nation, har konstruerat en påhittad nationell identitet byggd på ultranationalism, hat mot Ryssland och nazism. Detta har urartat i förtryck av den ryskspråkiga befolkningen i Donbass och sedan statskuppen 2014 har det – vilket är det värsta – utnyttjats av USA och Nato för att beväpna och rusta upp en extremt fientligt inställd militärmakt som är obehagligt närbelägen och tillräckligt folkrik för att hota Rysslands själva existens.
Men nu är det slut på det här amerikanska projektet, enligt Sergejtsev, som föreslår en långtgående och brutal avnazifiering av Ukraina ungefär som Sovjetunionen och USA en gång avnazifierade Tyskland.
"Banderaeliten måste elimineras, dess omskolning är omöjlig", skriver Sergejtsev och tillägger att de samhällsskikt som stöttat regimen genom handling eller passivitet är skyldiga och "måste överleva krigets svårigheter och ta till sig dessa som en historisk lärdom och försoning för dess skuld".
Hela Ukraina ska dock inte ockuperas eller inlemmas i Ryssland utan endast de östliga delarna, där befolkningen på sikt kan lära sig att acceptera rysk överhöghet. I den övriga delen av landet ska ett konstant militärt hot, och kanske permanent rysk militär närvaro, få regimen att i vart fall inte börja rusta militärt igen. "Annars fortsätter den särskilda militära operationen".
Vidare bör Ryssland, enligt västerländsk modell, upprätta "minnesmärken och monument över offren för den ukrainska nazismen" och aldrig sluta tjata om dessa. Hela de väpnade styrkorna i Ukraina bör "likvideras" och Ryssland bör "publicera namnen på medbrottslingar till nazistregimen samt involvera dem i tvångsarbete för att återställa den förstörda infrastrukturen som straff för nazistiska aktiviteter".
En ny samhällselit ska rekryteras bland de proryska rebellerna i Donbass.
"De som inte stödde den nazistiska regimen och som istället led under den eller drabbades av det krig som den utlöste i Donbass, måste förstärkas och organiseras, de måste bli pelaren i den nya regeringen på både bredden och djupet".
Enligt Sergejtsev skiljer sig Ukraina från till exempel Georgien och de baltiska staterna på så sätt att Ukraina är omöjligt som nationalstat, eftersom det enda som ukrainarna har att enas kring och som skiljer dem från ryssar är deras nazism.
"Därför leder alla försök att 'bygga' en sådan nationalstat oundvikligen till nazism. Ukrainismen är en konstgjord anti-rysk konstruktion som inte har sitt eget civilisationsinnehåll, utan är ett underordnat element av en främmande civilisation".
Att utplåna Banderaanhängarna i landet kommer inte att räcka för att bli kvitt nazismen, enligt Sergejtsev, som även vill ge sig på en avnazifiering av stora befolkningsgrupper enligt den sovjetisk-amerikanska modell som tillämpats i Tyskland sedan krigsslutet.
"Ytterligare denazifiering av befolkningen i stort består av omskolning, som uppnås genom ideologiskt förtryck (undertryckande) av nazistiska attityder och strikt censur: inte bara inom den politiska sfären utan nödvändigtvis också inom kultur- och utbildningsområdet".
Sergejtsev menar också att en hel generation måste växa upp och skolas i en tillvaro av total avnazifiering, där allt dåligt är nazism och där hjärntvätten är omfattande.
"Omfattningen av denazifieringen kan inte på något sätt pågå mindre än en generation, som måste födas, växa upp och nå sin mognad på denazifieringens villkor", skriver Sergejtsev och hänvisar till en lämplig projekttid på 30 år.
Under efterkrigstiden utsatte USA västerländska boomers för en liknande strategi vilket fått till följd att åldrande boomers än idag kan höras rabbla "Auschwitz" och "Hitler" när de exempelvis möter en invandringskritiker eller annan politisk motståndare. Men det är ett problem, medger Sergejtsev, att den ukrainska nazismen inte har samma tydliga ledare och symboler.
"Det speciella med det moderna nazianstrukna Ukraina ligger i dess amorfitet och ambivalens, vilket gör att nazismen kan maskeras som en önskan om 'självständighet' och en 'europeisk' (västerländsk, pro-amerikansk) väg mot 'utveckling' (i verkligheten: förnedring) och det går att påstå att 'i Ukraina finns ingen nazism, bara privata excesser'. Det finns trots allt inget ledande nazistparti, ingen Führer, inga renodlade raslagar (förutom form av lagar som förtrycker det ryska språket). Som ett resultat finns heller inget antinazistiskt motstånd och inget motstånd mot regimen", skriver Sergejtsev.
"Att sona sin skuld inför Ryssland för att ha behandlat det som en fiende kan bara göras genom att förlita sig på Ryssland i processerna för återupprättande, omvändelse och utveckling. Inga 'Marshall-planer' bör tillåtas för dessa territorier. Det kan inte finnas någon 'neutralitet' i ideologisk eller praktisk mening som är förenlig med avnazifiering. De makthavare och organisationer som sköter avnazifieringen i de nyligen avnazifierade republikerna ska bara kunna förlita sig på Rysslands direkta militära och organisatoriska stöd. Avnazifiering kommer oundvikligen också att innebära en avukrainisering".
