Beskedet kommer vid en pressträff i Sölvesborg på fredagen. SD är berett att tolerera en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, rapporterar Sveriges Radio. Partiet ska avstå i statsministeromröstningen och därefter gå i "opposition".

– You're on your own, säger Åkesson till Kristersson.

SD reträtt öppnar samtidigt dörren för Centerpartiet att kräva en mer generös invandringspolitik i förhandlingarna om en borgerlig regering.

Första beslutet: Ökad invandring
En tydlig stridsfråga är arbetskraftsinvandringen: C vill avskaffa Tidöpartiernas lönegolv och i stället kräva kollektivavtalsenliga löner, vilket skulle göra det möjligt att rekrytera fler arbetskraftsinvandrare till lågavlönade yrken.

Partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist har pekat ut förändringen som partiets första beslut i regeringsställning.

Många förvånades på fredagen av SD:s villkorslösa kapitulation i förhandlingarna om regeringsmakten. En av dem var Expressens politiska chef Viktor Barth-Kron som konstaterade att SD släpper fram Kristersson och Centerpartiet utan motkrav på något politikområde.

Notera att SD:s gula knapp är villkorslös, det vill säga Kristersson II skulle kunna göra upp om budgeten, klimatet, whatever även med S.

Ett tillfälle, kanske unikt, där "breda mitten" faktiskt kan uppstå. Med en ytterkants goda minne.

— Viktor Barth-Kron (@viktorbk) November 6, 2026

Även anhöriginvandringen kan bli föremål för krav på lättnader. C vill bland annat undanta flyktingar och alternativt skyddsbehövande från försörjningskravet under de första tre månaderna och underlätta för invandrare med svenska pass som bor i hemlandet att ta med familjen till Sverige och gå på bidrag.

Någon sådan uppgörelse är ännu inte klar, men när SD släpper kravet på ett eget avtal inför regeringsbildningen får C utrymme att begära eftergifter i motsatt riktning mot den åtstramning av invandringen som varit SD profilfråga, även om partiet inte har levererat särskilt mycket.

"Sämre än Tidöavtalet"
SD-ledaren motiverar beskedet med att en borgerlig regering utan Tidöavtal visserligen är sämre än den tidigare samarbetsmodellen, men ändå bättre än en rödgrön regering.

Det är en tydlig reträtt från ministerkravet. Så sent som i tisdags avfärdade Åkesson spekulationerna om att SD skulle släppa kravet för att möjliggöra en borgerlig regering, enligt Svenska Dagbladet.

Då framhöll han att SD inte skulle fastna i rollen som ständigt stödparti. Nu erbjuder partiet i stället att släppa fram Kristersson utan att först säkra vare sig regeringsplatser eller ett gemensamt politiskt avtal.

– Inga avtal. Inga överenskommelser, säger Åkesson enligt SVT.

Nu riktas uppmärksamheten mot Centerpartiet. Mandatfördelningen innebär att S, V och MP tillsammans har 151 mandat. Med Centerpartiets 25 blir det 176 – tillräckligt för att stoppa Kristersson om samtliga röstar nej.

C behöver däremot inte rösta ja. Enligt riksdagens regler godkänns en statsminister så länge färre än 175 ledamöter röstar emot. Om C avstår tillsammans med SD kan Kristersson alltså släppas fram även om S, V och MP säger nej. Att C måste tolerera honom betyder därför inte att partiet rent formellt måste ingå i regeringen.

Men att bli statsminister är en sak. Att få igenom politiken är en annan.

Sverige behöver en regering, och det parlamentariska dödläget måste brytas.

Valresultatet gav inte det blågula alternativet en egen majoritet. Ett extra val hade varit det bästa utfallet, men det är tyvärr högst osannolikt. Då måste vi förhålla oss till verkligheten och agera konstruktivt för Sveriges bästa.

Därför är vi beredda att tolerera Ulf Kristersson som statsminister för en borgerlig fyrpartiregering. Vi trycker "avstå" och går därefter i full opposition.

Det är en pragmatisk lösning. Den ger Sverige bättre förutsättningar att förvalta flera viktiga sverigedemokratiska reformer än en rödgrön regering som skulle föra landet tillbaka till öppna gränser och kravlöshet.

Valet står nu mellan en borgerlig minoritetsregering som kan förhandla brett i riksdagen och en rödgrön röra. Det är dags att Centerpartiet bekänner färg.

— Sverigedemokraterna (@sdriks) November 6, 2026

M, KD, L och C har tillsammans 136 mandat, färre än S, V och MP. En sådan fyrpartiregering skulle därför sakna egen majoritet och behöva söka stöd utanför regeringen för budget och lagförslag. SD besked ger ingen garanti för det stödet.

Åkesson håller uttryckligen öppet för förhandlingar när partiet bedömer att det är gynnsamt. SD kan alltså fortfarande ställa motkrav i enskilda sakfrågor. Han vill inte heller lova att avstå från att senare försöka fälla regeringen, rapporterar SVT.

Eftergiften gäller därmed själva tillträdet till statsministerposten: Kristersson erbjuds att komma tillbaka utan att betala med ministerposter eller ett nytt samarbetsavtal till SD. Hur han därefter ska samla stöd för sin politik lämnas öppet.