Den 7 januari sjönk temperaturen i Naimakka i nordligaste Lappland kortvarigt till -38,2° vilket blev den kalendariska vinterns lägsta temperatur. Intressant att notera är att Naimakka hade landets lägsta temperatur även i december (-36,2°) och februari (-35,0°, delat med Nikkaluokta).
I samband med att extremt mild luft fördes upp över kontinenten kring nyår noterades 11,5° i Kristianstad på nyårsdagen vilket blev en av vinterns högsta temperaturer. Malmö (startår 1917) och Lund (startår 1753), båda i Skåne, noterade samma dag nya januarirekord. Den 11 februari blev till sist vinterns varmaste dag då Karlshamn i Blekinge kom upp i 11,6°.
Det överlag milda vintervädret bidrog dock till att havsisen hade svårt att lägga sig. Det överlag milda vintervädret bidrog till att havsisen hade svårt att lägga sig. Först den 26 februari frös Bottenviken igen helt. Normalt sett skall hela Bottenviken frysa till varje vinter.
Årets vinter blev nederbördsrik på de flesta håll utanför fjällkedjan. Överskottet grundlades under januari månad som var nederbördsrik på de flesta håll i landet bortsett från just fjällkedjan.
Vinterns största dygnsnederbördsmängd uppmättes på Sydsvenska höglandet den 4 januari i samband med ett snöoväder. Götalands näst högst belägna station Malmbäck (350 möh) i Småland fick då 48,3 mm. Den 12 februari uppmättes 43,2 mm i Digernäset i Jämtland och i december hade Baramossa i Halland 31,5 mm som mest.
Solskenstiden i december var varierande runtom i landet. I Luleå i Norrbotten hade solen tagit tidig julledighet då inte en enda soltimme registrerades där. Senaste gången detta inträffade var 2012. I januari var solskenstiden allmänt lite lägre jämfört med normalvärdena för 1991-2020.
