Förra helgen misshandlades en spårvagnsförare i Göteborgsförorten Angered. Flera ungdomar gick till attack mot föraren med minst en spark och ett slag sedan han sagt åt dem att inte gå på spårvagnsspåren. En kvinna som ingrep för att skydda föraren blev även hon misshandlad.
Händelsen är långt ifrån unik. Våldet har blivit vardag för spårvagnsförarna.
– Jag har både blivit nedsparkad, hotad, spottad på, grön laser, allt möjligt, berättar Eva, en av spårvagnsförarna, för Fria Tider.
Eva vill vara anonym eftersom det är känsligt att tala om problemen med media. Hon förklarar att många journalister försöker lägga skulden för våldet på de drabbade och på Göteborgs spårvägar varje gång det händer något.
– Vi försöker undvika att prata med tidningarna överhuvud taget för GP är väldigt duktiga på att vända det till våran nackdel. Det är alltid spårvagnarnas fel om det händer något, berättar hon.
– GT är likadana, alltså Expressen, lägger hon till.
Eva berättar att hon, trots allt, trivs på sitt jobb. Spårvagnsförarna pratar mycket med varandra om upplevelserna, de får stort stöd från sin arbetsgivare, men man väljer att hålla det för sig själva.
– Jag har inget hot över mig att bli uppsagd, men jag vill hålla en låg profil, sköta mitt jobb och så är det inget mer med det, förtydligar hon.
"Det har eskalerat något vansinnigt"
Eva har kört spårvagn i Göteborg sedan början av 2000-talet och enligt henne har arbetssituationen förändrats markant under de åren.
– Det har eskalerat något vansinnigt, det är inte alls samma som när jag började, berättar hon.
– Det händer mycket i centrala staden, men där är det mer folk i rörelse. Sedan är det ytterområdena; Angered, Bergsjön, Biskopsgården, Länsmansgården och Tynnered. Där är det mycket stök, oftast är de inte så intresserade av oss men vi får ju se mycket. De har en förkärlek för att hitta på jävelskap. Det är väldigt mycket småkillar, med utländsk bakgrund får man väl tyvärr säga.
De som ställer till med mest bråk är ofta invandrarungdomar som inte så sällan är födda och uppväxta i Göteborg och pratar svenska.
– Eller svenska och svenska. Det är det här: "Broshan" och "ey, mannen". Det är mycket förortsslang och de tycker att de är häftiga, säger Eva och skrattar till.
Hon berättar att det även förekommer att svenska ungdomar är hotfulla eller deltar i vandalismen. Ibland händer det att de ansluter sig till invandrargängen.
"De har en jävla attityd"
Vid ett tillfälle blev Eva oprovocerat nedsparkad när hon skulle återställa en nödbroms som någon dragit i. En annan gång blev hon hotad med kniv. Verbala hot, spottloskor och stenkastning är andra saker som är vardagsmat för spårvagnsförarna.
– Jaja. Jag har fått frontrutan krossad av stenkastning, berättar hon och tillägger:
– Något annat som uppenbarligen är väldigt roligt är att sparka ut dörrutor på vagnarna.
Att rutor sparkas ut är så vanligt att förarna försetts med förtryckta klisterlappar med texten "Varning! Ruta saknas!" Lapparna sätts över hålet efter rutan tills en servicebil hunnit fram för att sätta in en ny.
De senaste två åren har Göteborgs gatubild även förvandlats radikalt av alla så kallade ensamkommande flyktingbarn som kommit till staden.
– Unga män som drar runt. När de går på vagnen kommer de fram och ska brösta upp sig. De har en jävla attityd. De ska skrämmas, men jag vägrar låta mig skrämmas, berättar Eva.
Eva ser inte särskilt ljust på framtiden och tror inte att det kommer bli bättre de närmaste åren.
– Nej, seriöst, jag tror bara det kommer bli värre, säger hon.
Eva heter egentligen någonting annat.
