Resultatet visar att andelen politiker från arbetarklassen är lägre på alla politiska nivåer, och särskilt på högre positioner.
Endast 13 procent av riksdagsledamöterna kommer från arbetarklassen, jämfört med 34 procent av kandidaterna i kommunval.
– Trots att arbetarklassen står för halva väljarkåren återspeglas det sällan på ledande politiska positioner, säger Johanna Rickne, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, till Forskning.se.
Studien avvisar förklaringar som låg kompetens eller bristande ambitioner bland arbetarklassens politiker. Väljare är lika benägna att rösta på dem som på andra samhällsgrupper, och deras ärlighet och vilja att tjäna allmänintresset är likvärdig. Trots detta är representationen betydligt lägre i högre politiska roller.
En möjlig förklaring kan som tas upp är att arbetaryrken ofta har mindre flexibla arbetsvillkor, vilket försvårar möjligheterna att kombinera arbete med politiska uppdrag. Dessutom är det färre inom arbetarklassen som känner någon med erfarenhet av politik, vilket kan påverka viljan att engagera sig.
Sverigedemokraterna har högst andel politiker från arbetarklassen, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte är bättre på att representera denna grupp än andra partier, trots sina historiska band till arbetarrörelsen. Många av deras politiker från arbetarklassen har dock en bakgrund inom fackföreningsrörelsen.
– Fackets inflytande inom dessa partier är en sannolik förklaring till att Sverige ändå har fler arbetare inom politiken än många andra länder, säger Johanna Rickne.
