Från globalistiskt håll har stödet för Tusk varit påfallande försiktigt.
På DN:s ledarsida, som nästan alltid har något att säga om "rättsstatens situation i Polen", är det plötsligt tyst den 1 november 2026. Detsamma gäller hos flera andra globalistiska och liberala aktörer som annars gärna diskuterar ämnet.
Den polsk-amerikanska författaren Anne Applebaum, som länge varit en av Lag och rättvisa-regeringarnas mest högljudda kritiker, delade en kort kommentar om bakgrunden. Den var svagt sympatisk till regeringens övergripande målsättning, men innebär inget uttryckligt försvar av fredagens belägring av domstolen.
Den brittiska storfinansens affärstidning Financial Times beskriver krisen som en maktstrid och uppmärksammar även kritik från Tusks egna koalitionspartners.
Den franska vänsterliberala tidningen Le Monde beskriver utvecklingen som en politisk kris som övergått i öppen konfrontation. Den brittiska vänsterns flaggskepp The Guardian konstaterar samtidigt att juridiska experter är oense om huruvida avstängningarna av domstolsledningen verkligen är lagliga.
Inte heller har något tydligt stöd för ingripandet kunnat ses i de pro-globalistiska institutionerna The Wall Street Journal och The Economist.
I Sverige är bilden likartad. Någon uttrycklig försvarsartikel av Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski eller på DN:s ledarsida har inte kunnat återfinnas under söndagen. På X skriver den från Polen bördige DN-redaktören om fotboll istället.
Inte heller har några motsvarande ställningstaganden kommit från Göteborgs-Postens liberala ledarredaktion under den polsktalande opinionschefen Adam Cwejman. På X skriver han om Die Linke och Vänsterpartiet medan kuppen pågår.
Tystnaden och försiktigheten är särskilt anmärkningsvärd eftersom flera av dessa opinionsbildare tidigare varit starkt engagerade i kampen mot Lag och rättvisa och dess förändringar av det polska rättsväsendet.
Det innebär inte att de nu har vänt sig mot Tusk. Men skillnaden mellan att stödja regeringens uttalade mål och att försvara dess potentiellt olagliga metoder har blivit tydlig. Att stödja den EU-uppbackade sidan i konflikten framstår den här gången inte som helt riskfritt för karriären, och då väljer de flesta att hålla tyst.
