Resultaten av studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Physical Anthropology.
Det arkeologiska fyndmaterialet har visat att det under den senare delen av stenåldern i södra och mellersta delarna av Sverige fanns åtminstone tre olika, men delvis samtida, kulturgrupper. Grupperna benämns ofta: trattbägarkulturen, den gropkeramiska kulturen samt stridsyxekulturen.
De tre kulturgrupperna kännetecknas av olikheter i försörjning, gravritualer och föremålstyper men det finns även tecken på kontakter och utbyte. På Gotland finns flera stora och välbevarade gravfält med typiska gropkeramiska gravar. De döda begravdes oftast liggande på rygg och med gravgåvor såsom jaktredskap och ben från bland annat säl.
– Stridsyxekulturens gravtyper saknas på Gotland, med utöver de typiska gropkeramiska gravarna, finns även några gravar som verkar ha influenser från stridsyxekulturen. Exempelvis har en del individer blivit begravda i sidläge med uppdragna ben och en del har fått stridsyxor som gravgåvor, vilket vanligtvis förknippas med stridsyxekulturen, säger professor Jan Storå, vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet, i ett utskick.
Forskarna har analyserat dna från 25 stenåldersindivider från fyra gropkeramiska gravfält på Gotland. Ungefär hälften av individerna var begravda i typiska gropkeramiska gravar och den andra hälften av gravarna uppvisade influenser som man kan koppla till stridsyxekulturen.
– De undersökta individerna tillhörde en mycket homogen grupp som genetiskt uppvisar störst likhet med jägar-samlargrupper från tidigare perioder under stenåldern, säger professor Anders Götherström vid Centrum för Paleogenetik vid Stockholms universitet. Ingen av de individer vi analyserade från Gropkeramisk kontext var mer besläktad med individer från stridsyxekulturens gravar än någon annan.
– Det här är en unik studie som bidrar till vår förståelse av interaktionen mellan stenålderns kulturgrupper. Vi kan sluta oss till att människorna inom den gropkeramiska kulturen influerades av bland annat stridsyxekulturen, men eftersom vi inte hittade någon genetisk koppling mellan grupperna, skedde kontakten troligen via handelsutbyte och andra kontakter, snarare än via migration och mobilitet, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av författarna bakom studien.
