Trots mycket starkt motstånd i opinionen antogs Ulf Kristerssons könsbyteslag av riksdagen förra året – med stöd av samtliga partier utom SD och Kristdemokraterna.
Lagen gör det möjligt för 16-åringar att ändra sitt juridiska kön efter en förenklad process och utan krav på diagnos. Samtidigt slopas kravet på tillstånd från Socialstyrelsen för könskirurgi.
Men SD varnar nu för att lagen är både ogenomtänkt och skadlig. Partiet menar att unga människor riskerar att felbehandlas och genomgå irreversibla ingrepp utan tillräcklig prövning, i ett system där vården enligt dem varit alltför snabb med att bekräfta patienternas upplevda "könsidentitet".
Det skriver tre partiföreträdare i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Artikeln är undertecknad av SD:s socialpolitiska talesperson Jessica Stegrud samt riksdagsledamöterna Carita Boulwén och Leonid Yurkovskiy, som båda sitter i socialutskottet för SD.
Debattörerna pekar också på att många unga som söker könsbyte enligt forskning lider av andra underliggande psykiatriska problem och att könsdysforin i flera fall försvinner efter puberteten.
De konstaterar att vi under de senaste åren sett "en explosionsartad ökning av ungdomar som önskar genomgå könsbyte".
"Det är vid det här laget allmänt känt att frågan om genus och identitet omges av omfattande sociala påtryckningar, inte minst på sociala medier, men ansvar vilar även på samhället i stort. För en ung tjej eller kille som fortfarande befinner sig i puberteten kan detta vara en betydande faktor för att övertygas om att all eventuell ångest eller andra psykiska problem löser sig om man bara börjar leva som det motsatta könet i stället."
I artikeln meddelar SD att de, utöver att försöka riva upp lagen under nästa mandatperiod, även kommer driva på för att utreda möjligheter till ersättning för dem som har felbehandlats.
Dessutom kräver partiet ett stopp för genuspedagogik i förskolan.
"Genus har ingen plats i det svenska förskolväsendet och bör därför upphöra helt. Låt barn vara barn."
Partiets företrädare skriver att barn som i ung ålder genomgått hormonbehandlingar eller kirurgiska ingrepp ofta blivit övergivna av vården när de senare ångrat sig – och att staten har ett ansvar för att utreda både vad som gått fel och möjligheten till kompensation.
