– Det är viktiga fynd som pekar på behovet av att väga in den samlade effekten av exponering av flera kemikalier, snarare än att utvärdera en i taget, säger studiens förstaförfattare Richelle Duque Björvang, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Forskarna studerade koncentrationer av 22 så kallade långlivade organiska föroreningar (förkortat POP:er). Dessa är olika typer av giftiga kemikalier som är svåra att bryta ned och därför finns kvar i naturen under lång tid. De sprids till människor och djur via bland annat mat, vatten och luftpartiklar. EU:s medlemsländer och flera andra länder har skrivit på avtal som förbjuder eller begränsar deras tillverkning och användning.
I studien undersökte forskarna prover av fettvävnad, lever, hjärta, lungor och hjärna från 20 foster som av olika orsaker hade dött i tredje trimestern under åren 2015–2016. De identifierade minst 15 av 22 analyserade kemikalier i varje organ. Fyra av kemikalierna hittades i alla vävnader i alla foster. De mest spridda var:
- HCB, ett bekämpningsmedel som tidigare använts för att skydda livsmedelsgrödor från svampar;
- DDE, ett ämne som produceras vid nedbrytning av DDT, en insektsdödare som användes under mitten av 1900-talet;
- Varianter av PCB, kemikalier som tidigare använts i olika elektroniska produkter.
Det vanliga sättet att uppskatta fosters exponering för kemikalier är att mäta halten i moderns blod och moderkakan. I den aktuella studien var koncentrationen av vissa kemikalier ofta högre i fosters fettvävnad än i blod- och moderkaksprov från mamman. Detta kan förklaras med att kemikaliernas struktur gör att de ansamlas just i fettvävnad. Men även nivåerna i fostrens lever och lunga översteg nivåerna hos modern. Vissa bekämpningsmedel – PeCB, α–HCH, γ–HCH och oxychlordane – hittades i fostren trots att de inte gick att mäta i moderns blodprov eller moderkaka. Fynden tyder enligt forskarna på att blod- och moderkaksmätningar underskattar mångfalden och koncentrationen av kemikalier som foster exponeras för tidigt i utvecklingen.
Den nu publicerade studien undersökte enbart kemikaliernas förekomst i fostervävnad, inte kopplingar till eventuella hälsorisker. Forskarna pekar dock på att andra studier har kopplat tidig exponering för POP:er till hälsorisker såsom låg födelsevikt, graviditetsdiabetes, adhd, infertilitet, fetma och minskad spermaproduktion. Till exempel reviderade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) nyligen sin riskbedömning av dioxiner och dioxinlika PCB och drog slutsatsen att kostintaget i Europa för närvarande ligger på en nivå som kan störa fertiliteten hos män.
– Det är viktigt att vi får en rättvisande bild av kemikalieexponeringen i de tidiga utvecklingsstadierna. Först då kan vi utvärdera hälsokonsekvenser för framtida generationer på kort och lång sikt. Dagens tillvägagångssätt för att skatta fosters kemikalieexponering, till exempel i födelsekohortstudier, behöver uppdateras för att ta hänsyn till sannolikheten att för vissa kemikalier så är fostrens exponering faktiskt större än vad blod- och moderkaksproverna visar, säger studiens sistaförfattare Pauliina Damdimopoulou, forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
13 av graviditeterna hade data från en tidigare studie om PFAS (kemikalier som till viss del fortfarande används i stekpannor, matförpackningar och brandskum). Genom att kombinera dessa data kunde forskarna analysera andelen kemikalier i olika typer av vävnad. Bekämpningsmedel och PCB var signifikant överrepresenterade i fettvävnad, medan mer än hälften av kemikalierna i fostrens lungor, hjärna, lever och hjärta bestod av PFAS. Över lag hittades den högsta koncentrationen av en mix av kemikalier i fettvävnad och den lägsta i hjärnan. Pojkars relativa exponering var högre jämfört med flickors.
– Studier som genomfördes på 1960- och 1970-talet, när det fanns en utbredd användning av POP:er, fann klart högre nivåer. Detta visar att politiska åtgärder som leder till begränsningar i användningen av kemikalier har en inverkan på befolkningens exponering, även om det med långlivade kemikalier tar flera generationer att bli av med exponeringen, säger Richelle Duque Björvang.
