De är sällsynta, utrotningshotade och svårstuderade. Glasögonbjörnen är den enda björnarten på södra halvklotet, och hittills har mycket lite varit känt om den skygga björnen som sägs vara förlagan till den populära figuren Paddington i barnböckerna av Michael Bond.
Nu har ett forskarteam, lett av forskare vid Göteborgs universitet, fått fram tidigare okänd kunskap om björnarten, under en fem månader lång expedition i Anderna i Peru. Det är den första expeditionen som lyckats studera glasögonbjörnar på nära håll i det vilda, under en längre tid.
Utöver att få fram värdefull information om djurens levnadsmönster och population gjorde forskarna en överraskande upptäckt. Bland glasögonbjörnarna, vars pälsar är svarta eller mörkbruna, upptäcktes en individ med ljust gyllenbrun päls – som därmed var slående lik den populära filmbjörnen Paddington.
– Det är ovanligt med färgförändringar hos björnar och den här nästan gyllenfärgade nyansen har – såvitt vi vet – inte rapporterats hos någon glasögonbjörn tidigare. Det var fantastiskt att se, och den såg precis ut som Paddington i filmerna, säger Wilhelm Osterman, doktorand i biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till forskningsartikeln om expeditionen.
Enligt Wilhelm Osterman går det inte att med säkerhet säga vad som ligger bakom färgförändringen.
– Det kan handla om en genetisk mutation, vilket kan vara ett tecken på inavel - exempelvis på grund av en minskande population. Men det kan också vara en slumpmässig förändring, säger han.
Under expeditionen såg forskarna betydligt fler björnar än väntat; 64 björnobservationer gjordes under hela studien och ibland observerade forskarna upp till fyra individer samtidigt. Genom att identifiera björnar ifrån foton beräknades tätheten av björnar till cirka 10 per 100 kvadratkilometer, vilket är en betydligt högre täthet än vad tidigare studier visat. Resultaten är förvånande eftersom glasögonbjörnarna vanligtvis lever utspridda över stora ytor, och forskarnas slutsats är att björnarna lockades till området av den goda tillgången på mat.
– Att björnarna använde en liten yta för att söka föda och att det var många björnar där samtidigt tyder på att små områden kan vara avgörande för att skydda arten på lång sikt. Att identifiera sådana ytor och se till att de inte exploateras kan därmed bli en viktig pusselbit i en bevarandestrategi för björnarna, som hotas av avskogning och ett ökat jordbruk, säger Wilhelm Osterman.
Han betonar att det är en stor fördel om det ibland kan räcka med att skydda mindre, särskilt viktiga ytor för björnarna, eftersom större reservat inte alltid är en möjlighet.
– För lokalsamhället blir det lättare att acceptera att ett mindre område skyddas, vilket ökar möjligheten för samexistens mellan glasögonbjörnen och människan, säger Wilhelm Osterman, som understryker att hotet mot den minskande björnpopulationen måste tas på allvar.
– Glasögonbjörnen är otroligt viktig för ekosystemet, den är en effektiv fröspridare och har stor betydelse för vegetationen. Jag hoppas att vår studie kan bli ett viktigt bidrag till arbetet med att bevara glasögonbjörnarna, säger han.
