Rättskipning utan rättvisa

Publicerad 1 september 2014 kl 22.45

Gilla artikeln på Facebook

Publius Cornelius Tacitus hette en romersk senator, konsul och guvernör. Han var även en historiker och hade, trots sin egen roll som lagstiftare, en kritisk inställning till den lagstiftande makten i Rom. I sitt verk Historiae skrev han om "lagens terror" och om hur lagstiftning ibland används som ett sätt att förtrycka människor. I ett annat av sina verk, Annales, som brukar beskrivas som hans främsta, luftar han kritik mot införandet av särlagstiftningar för olika samhällsgrupper. Och det är i samband med detta som han formulerar ett citat som kommit att bli väl känt ända in i våra dagar.

"Ju mer korrupt en stat är, desto fler lagar har den"

Den kända meningen handlar om ett skeende i Rom för snart 2000 år sedan då lagar stiftades – inte för att skydda nationella mål som gällde alla – utan för att gynna vissa samhällsgrupper. Särlagstiftningar skapar ett korrupt samhälle, ansåg Tacitus, något som oundvikligen för tankarna till våra dagars Sverige.

Den svenska rättvisan är ett virrvarr av hets mot folkgrupp, diskrimineringslagar eller olika former av hatbrottslagstiftningar. Lagar som endast omfattar och skyddar vissa samhällsgrupper. Där det är okej att kalla någon "jävla svenne", men inte "jävla neger". Där det är fritt fram att i en platsannons efterlysa människor av "utländsk härkomst", men det räknas som diskriminering om man endast vill anställa svenskar. Och där det räknas som hatbrott om en svensk misshandlar en invandrare, men som ett resultat av socioekonomisk utsatthet om situationen är den omvända.

Det råder inte likhet inför lagen i Sverige.

Utanför det ordinarie rättsväsendet växer ett system med ombudsmän fram, vars funktion är diskutabel. Barnombudsman, pressombudsman, diskrimineringsombudsman (DO) med flera är exempel på mer eller mindre officiella ämbeten på detta tema. I synnerhet är myndigheten DO:s makt över småföretagare – när dessa hotas med kostsamma rättsprocesser om de vägrar betala skadestånd i utomrättsliga förlikningar med företrädare för makthavarnas favoritgrupper – ett kusligt exempel på rättskipning som inte har någonting med rättvisa att göra.

DO liknar många gånger rena maffian med utpressning mot enskilda näringsidkare som tvingas betala hundratusentals kronor oavsett om de är skyldiga till anklagelserna eller ej. Makthavarna har till och med infört en särskild specialbestämmelse som slår fast att omvänd bevisbörda gäller. En näringsidkare som "kan antas" ha begått diskriminering måste således bevisa sin oskuld – annars är domstolen skyldig att utdöma skadestånd.

Det svenska samhället är, med Tacitus mått mätt, korrupt.

I förra veckan stod det klart att mediekonglomeratet Bonnier kräver fler särlagstiftningar och vill införa ännu en ombudsman, en internetombudsman med DO-liknande befogenheter. Tanken är inte ny och Sverige har faktiskt haft en internetombudsman tidigare. Då handlade det i första hand om att tillvarata konsumentfrågor och initiativet kom från allmänheten, inte Bonnier eller staten.

I en kampanj riktad till unga tjejer uppmanar mediejätten sina läsare att skriva på en namninsamling efter att ha fått titta på en video med poppig musik och med ett lättsålt budskap.

"Hora, fitta, slyna, äckel, tjockis, slampa", är några av de otrevliga ord som videon visar upp i snabb takt. "Jag ska hitta, slå, våldta, mörda - DIG", heter det vidare.

Men. Det är ju faktiskt inte något av det där som är lagligt idag. Det är inte lagligt att hota med att slå eller våldta någon och man får inte kalla någon annan människa för hora, äckel eller slampa.

Så då återstår frågan vad det är som alla dessa unga tjejer egentligen skriver på för namninsamling. Vad kommer Bonnier, när de uppvaktar lagstiftarna, att kräva för nya lagar med dessa ovetande unga tjejers namnunderskrifter som argument?

Det är inte utan att tankarna går till "Clean IT", den av EU planerade internetcensuren som avslöjades av en anonym visselblåsare för två år sedan. Under ledning av EU-kommissionären Cecilia Malmström visade sig en grupp teknikbolag ha genomfört ett hemligt lagstiftningsarbete tillsammans med organisationer som kämpade mot antisemitiska och invandringskritiska yttranden på nätet. Institutet EDRi – European Digital Rights Initiative – som är engagerade i kampen för ett fritt internet, skrädde inte orden när de kallade Clean IT för en "storskalig, odemokratisk övervakning av all kommunikation". Men tanken på att ha en skattefinansierad instans som ges egna befogenheter att ingripa mot "olämpligt" innehåll på internet lockar tydligen en mediejätte som Bonnier.

Men, kan man undra, är det inte ett lovvärt initiativ att ta krafttag mot hot och kränkningar på internet? Jo, givetvis är det det, men om det handlar om att skydda enskilda medborgare så duger den befintliga lagstiftningen gott. Olaga hot är redan idag ett lagbrott och om man utsätts för sådant kan man göra en polisanmälan så att brottet blir utrett och den misstänkte får en rättvis rättegång. Någon möjlighet för åklagare att ringa upp en misstänkt rasist och "hota med rättegång" om denne inte betalar frivilligt finns förvisso inte idag. Men det är heller knappast en önskvärd ordning.

Och om det är så att polisen och rättsväsendet behöver mer resurser för att kunna utreda brott mot enskilda på internet så är det ju bara att prioritera dessa brott när anslagen fördelas, på bekostnad av någon ytterligare nykterhets- eller hastighetskontroll. Vad gäller höjda anslag kan vi konstatera att reformutrymmet under överskådligt antal år framöver kommer att vara starkt begränsat, så både polisen, åklagarväsendet och landets domstolar får hålla tillgodo med det man har.

FRIA TIDER


Få våra viktigaste nyheter

Gör som tiotusentals andra svenskar och följ Fria Tider på Facebook!

Nyheter från förstasidan


Antiwar.com

Utrikespolitiska nyheter med fokus på icke-interventionism.