Som en del av partiets nya strategi har man antagit ett nytt program vid sin senaste partikongress. Det nya 70-sidiga policydokumentet ersätter det tidigare, som nu är 16 år gammalt och föråldrat.
Även om partiet på senare tid har återtagit tronen som Tysklands största parti efter valnederlaget 2021, så förespråkar det fortfarande massinvandring, har anammat många av sina rivalers vänsterorienterade kulturella värderingar och attackerar rabiat konservativa över hela Europa, i synnerhet Ungerns premiärminister Viktor Orbán.
CDU vet dock att allmänheten är trött på tredje världen-invandring och andra vänsterliberala kulturella idéer, och arbetar för att omdefiniera sina ståndpunkter i de mest angelägna frågorna som Tyskland står inför.
Som ett resultat av detta fokuserar partiet på en stramare asylpolitik och relation till islam, en annan energipolitik och klimatpolitik samt inte minst landets säkerhet. Även Angela Merkels gamla floskel om en tysk "välkomstkultur" riktad mot invandrare från tredje världen har fått stryka på foten.
Även om det nya partiprogrammet innehåller mål som bara kan uppnås gradvis, är det tydligt att det först och främst återspeglar en önskan om att återta regeringsmakten.
På kongressens första dag omvaldes den 68-årige Friedrich Merz till ordförande, efter att ha försäkrat att han har tydliga ambitioner att bli förbundskansler inför nästa hösts parlamentsval.
Merz riktade skarp kritik mot den tidigare kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel.
Han sa att CDU tappade sin profil under Tysklands första kvinnliga förbundskanslers 16-åriga regeringstid, och att väljarna nu måste förmås hitta tillbaka.
– De måste veta vilka vi är, var vi står och vad vi vill, sade Merz.
Det finns dock mycket att tvivla på när det gäller CDU, eftersom partiet förbereder sig för att bilda en allians med ett av de vänsterpartier som för närvarande kontrollerar Tyskland, ett faktum som det rivaliserande partiet Alternativet för Tyskland (AFD) konsekvent har lyft fram.
CDU har uteslutit en regeringsallians med AFD, vilket innebär att de gröna, SPD och FDP är de mest troliga samarbetspartierna i en ny styrande regering.
Kort sagt innebär det mer massinvandring och mer vänsterinriktad politik som många av CDU:s egna väljare förkastar, eftersom CDU kommer att behöva göra stora eftergifter för att undvika en allians med AFD, som i teorin – i synnerhet efter det nya partiprogrammet – borde vara dess naturliga partner.
