Med vinster i Alaska, Hawaii och Washington knappade han in något på favorittippade Hillary Clinton. Segrarna beskrivs som symboliska med tanke på Clintons övertag i Demokraternas primärval.
Framförallt är det Demokraternas partietablissemang som Sanders har emot sig. De så kallade superdelegaterna, som utgörs av framträdande partimedlemmar, kongressledamöter, guvernörer och andra byråkrater och politiker, har alla rösträtt på demokraternas konvent i sommar. Superdelegaterna får rösta på vilken kandidat de vill och de flesta av dem stöder Clinton.
Om man endast ser till de delegater som röstats fram under primärvalen krymper Clintons försprång betydligt. Då har hon inte mer än 1.252 delegater jämfört med 1.015 för Sanders. Av partiets 714 superdelegater är det nämligen bara 29 som sagt att de tänker rösta på Sanders, vilket innebär en enorm uppförsbacke för den socialistiske utmanaren ute på vänsterkanten.
Sanders säger i en intervju med AP att hans kampanjstab ska satsa mer på att övertyga superdelegater som än så länge inte öppet ställt sig bakom endera kandidaten. Han hoppas dessutom på bättre lycka när valrörelsen fortsätter mot nordost, till delstater som New York, Pennsylvania och Maryland som kan vara mer öppna för Sanders politiska idéer och som dessutom erbjuder många delegater.
Än är alltså inte slaget förlorat för Sanders, men tiden börjar bli knapp. Han måste vinna mer än en tredjedel av de återstående delegaterna, inklusive de superdelegater som ännu inte valt sida, för att bli Demokraternas kandidat i höstens presidentval.
